Experten: Så synar du nya trender i skolan

Anita Norlund på Högskolan i Borås är en av forskarna bakom projektet ”Fakturan, fortbildningen och forskningen” som nu är på väg att avslutas. Genom att samla in och analysera tusen fortbildningsfakturor från tre kommuner har man kunnat se vad det är för utbildning som lärarna erbjuds.

– Vi har funnit tre illavarslande huvudspår, konstaterar hon.

För det första fann man ett tydligt fokus på kompetensutveckling som syftar till att hantera elevers beteenden, inte minst när det gäller elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– Något är fel när den absolut vanligaste fortbildningen handlar om lågaffektivt bemötande. 

Anita Norlund vänder sig mot utbildningssatsningar som mest handlar om individuella anpassningar, och som försvårar för läraren att hålla ihop klassen.

– Det blir inte bra om man alltför mycket betonar att elever behöver göra olika saker i ett klassrum, en väl genomförd undervisning i helklass gynnar alla elever.

”Felprioritering”

Det andra huvudspåret handlar om vad som inte fanns i den fortbildning som skolorna och deras huvudmän satsade på: världen utanför skolan. Nästan inget om sociala orättvisor, internationella frågor, klimatfrågor.

– Man vill att lärarna ska in i elevernas hjärnor, inte ut i världen. Jag tror att det är en felprioritering, lärare är intellektuella varelser, de vill förkovra sig, lära sig nya saker som de sedan kan lära sina elever.

Det tredje huvudspåret gäller frånvaron av ämneskopplad fortbildning. Forskarna hittade en del inom yrkesämnen och matematik, men därutöver var det extremt tunt.

– Endast två av tusen fakturor handlade om historia, bara en enda om samhällskunskap. Och det fanns ämnen där det inte erbjöds någon fortbildning alls. 

Mot den här bakgrunden menar Anita Norlund att det finns starka skäl för lärare att säga ifrån när nya fortbildningssatsningar ska lanseras.

– Det är tydligt att många av dessa satsningar bygger på tillfälliga utbildningstrender. 

Svårt att stå emot

Tidningen Ämneslärarens enkät från i höstas, som besvarades av 4 000 lärare, ger en liknande bild: fyra av fem lärare saknar ämnesinriktad fortbildning. Därtill känner ytterst få att de kan påverka vilken fortbildning de får.

Anita Norlund intervjuade en lärare som uttryckte det på ett sorgesamt sätt: ”Förut önskade vi vilken kompetensutveckling vi ville ha, men när vi aldrig fick våra önskemål tillgodosedda så slutade vi att önska.”

Varför uppstår en sådan centralstyrning av skolornas fortbildning? Anita Norlund anar att ansvaret ligger hos huvudmannen, på förvaltningen, där man studerar rankinglistor och är orolig för att inte nå skolpolitikernas högt uppställda mål.

– När förvaltningen vill rulla ut en ny utbildningssatsning i alla kommunens skolor kan det bli svårt för både rektor och lärare att stå emot på en enskild skola.