Debatt: Apatin många lärare känner för matte smittar av sig
”Vi läser en hel del artiklar om matematikångest, var kan den komma ifrån? Vi kan väl börja med den otroliga apati många lärare känner för ämnet” skriver matematikläraren Viktor Städe.
Debatt Hur ska blivande matematiklärare kunna svara på elevfrågan ”Varför ska jag kunna det här?” om de själva sitter med en högstadiebok och yttrar samma fråga? skriver debattören.
En vanlig källa av klagomål bland elever är klassikern ”Varför ska jag kunna det här?”. Det är en fråga vi alla måste hantera, men jag tror inget ämne är mer utsatt för det än matematiken. Det tragiska för mig, är hur vanlig denna attityd är även bland personer som kallar sig för matematiklärare.
I en artikel som nyligen publicerades på Vilärare.se, ”Hård kritik mot matteutbildning för F–3-lärare”, togs ett utmärkt exempel upp. Det ifrågasattes nämligen varför lärare som ska undervisa i saker såsom geometri ska behöva kunna rita grafen till funktionen f(X)=2–3X. Det är ett illustrativt exempel, eftersom uppgiften handlar just om länken mellan aritmetik, algebra och geometri.
Hör ihop med det som kommer senare
Forskare, såsom Skemp, var först med att formalisera att god matematikförståelse framförallt handlar om att se hur de olika delarna av ämnet hänger ihop, detta fick namnet relationell förståelse. Förståelse av geometri innebär således att vi ser hur den hänger ihop med andra delar av matematiken. Vi kan se att om vi skapar ett koordinatsystem så kan vi beskriva våra geometriska figurer med endast aritmetik, och länken är skapad.
När vi undervisar tänker vi inte bara på vad som står i läroplanen, utan hur det hör ihop med det som kommer senare. Eleverna som gått F–3 ska gå vidare till mellanstadiet där de ritar sitt första koordinatsystem. Kommer detta att vara ännu en meningslös sak de memorerar, eller är det bron mellan två till synes disparata delar av matematiken?
Kravet att grundskollärare ska ha ämneskunskaper i matematik som motsvarar matematik 1 och 2 på gymnasiet är likvärdigt med att vi förväntar oss att de kan läsa och skriva lika väl som en 17-åring med godkänt betyg i svenska. Tanken att en 17-åring har nog med språkkunskaper för att undervisa i svenska anses skrattretande, men tydligen är deras matematiska kunskap inte bara tillräcklig, utan överflödig.
”Krossar mitt hjärta”
Faktum är att all didaktik i världen inte kan hjälpa dig att undervisa ett ämne du inte förstår. Du kommer att skapa otroligt engagerande lektioner där eleverna lär sig memorera regler och begrepp som du själv inte begriper bortom din egen memorering. Men detta är okej, ämnet matematik anses ju av vissa vara värdelöst efter F–3 till och med om ditt jobb är att dagligen undervisa i matematik.
Vi läser en hel del artiklar om matematikångest, var kan den komma ifrån? Vi kan väl börja med den otroliga apati många lärare känner för ämnet. Hur ska de kunna svara på ”Varför ska jag kunna det här?” om de själva sitter med en högstadiebok och yttrar samma fråga? De undrar varför de, som bara ska lägga grunden för ett helt ämne, ska kunna vad större delen av 17-åringarna i landet kan. Det krossar mitt hjärta att detta även är en vanlig attityd på ämneslärarutbildningen bland blivande, troligtvis usla, matematiklärare.
Viktor Städe, ämneslärare i matematik och fysik
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren
LÄS ÄVEN
Debatt: Hård kritik mot matteutbildning för F–3-lärare
Replik: Krävs djupa mattekunskaper för att hjälpa elever vidare
Ny studie: Matteångest kan leda till sämre lärande
Så kan man undvika att elever får matteångest
