Jarnlo: När forskningen tappar fotfästet
Ledare Ibland tenderar universitetsstudier och forskning att sakna relevans för den riktiga världen utanför, skriver Hampus Jarnlo.
Hampus Jarnlo, redaktionschef.
Tanken var att jag skulle bli gymnasielärare i matte och filosofi. Eller åtminstone använde jag det som standardsvar när folk frågade varför jag fortsatte att läsa de ämnena på universitetet, termin efter termin. Sanningen var nog snarare att jag var ung och tyckte att det var sjukt kul. Åtminstone fram till fempoängskursen i abstrakt algebra under min tredje termin på matematiska institutionen. Där tog det tvärstopp!
Det var första – och förhoppningsvis sista – gången i mitt liv som jag klarade en tenta utan att ha förstått ett enda dugg. Framför allt förstod jag inte när jag någonsin skulle få användning av alla dessa ”ringar” och ”kroppar” i mitt liv. Knappt 20 år senare är svaret fortfarande: aldrig (har ni något tips på hur jag kan ändra på det får ni gärna mejla mig).
Jag kommer att tänka på detta när jag läser vårt reportage om ett skolnära forskningsprojekt i teknikämnet. För även om det verkligen inte var forskning vi höll på med på den där abstrakt algebra-kursen, känns det som att universitetsstudier och forskning ibland tenderar att sakna relevans för den riktiga världen utanför. Då är det underbart att det finns forskare som Eva Hartell som uttryckligen ber matte- och NO-lärare att plocka ner henne på jorden igen.
LÄS ÄVEN
NO-lärare plockar ner forskare på jorden
Forskare granskar omstritt Pisa-resultat
