Emil Larsson: Vi ska lära eleverna hantera yrkets stress

AI förklarar att ”stress är kroppens automatiska reaktion för att hantera krav och utmaningar, som kan ge extra energi och fokus i kortare perioder”. Hur ska vi som yrkeslärare lära ut att stress är en naturlig reaktion på stimuli som inte alltid är bra, eller dålig? I mitt förra yrke, inom restaurangbranschen, är stress oundvikligt. Särskilt om man som jag har svårt att inte göra mitt bästa, sträva efter att överträffa gästernas och arbetskamraternas högt ställda förväntningar och krav, samt göra rätt för min lön.

Våra elever har olika förkunskaper OCH förutsättningar. Den enes stress är den andres bästa dag i köket, men vi som yrkeslärare har ett ansvar att lära eleverna hantera den stress som yrket kommer att innebära. Oavsett om det är stress grundat i för många gäster, för krångliga menyer eller bara stressen av att stå på egna ben och försörja sig själv, fri från mamma och pappa.

Smarta metoder

Min arbetsfilosofi är att så länge eleverna gör sitt bästa, baserat på deras förkunskap och förutsättningar, ska de inte behöva stressa, bara jobba lite fortare. Kanske ”längre steg och oftare” eller främst: fokusera på uppgiften. När vi passerar gränsen ”mycket att göra” hamnar vi i det som i branschen kallas för: ”Sitta i skiten!” Då har vi som yrkesfolk, oavsett om vi är lärare eller arbetar i branschen, misslyckats. Att ”sitta i skiten” är precis på fel sida om den tunna gränsen där vi fortfarande har koll på vad som ska göras, i vilken ordning och när uppgifter ska göras. Men, att då och då ”sitta i skiten” är en nödvändighet för att hitta sin egen gräns för var stressen blir negativ. Det är inte längre bara ”mycket” att göra, utan det har tippat över till ”för mycket” att göra.

När eleverna hamnar i ”skiten” brukar jag försöka hålla tillbaka mina egna, av rutin och erfarenhet, ibland kloka lösningar, åtminstone en liten stund. Vi kan utveckla den här kompetensen i en trygg skolmiljö där eleverna får ta ”fel” beslut i stunden, för ett ”felbeslut” är bättre än inget beslut.

Skiftande stresströskel

Dock är det väldigt viktigt att ge feedback direkt efter situationen är avklarad för att eleven inte ska ta med sig den, ofta, negativa känslan man får av att inte klara utmaningarna. Den här processen måste upprepas och anpassas utefter de olika elevernas kunskapsnivå och förutsättningar, återigen. En gång i ”skiten” är ingen gång, det måste tränas. Det finns elever i varje årskurs som har en väldigt hög stresströskel, och i kombination med högt yrkeskunnande får jag som lärare ibland framkalla stressituationer för att det ska bli ett lärande, annars är inte eleven redo för den bransch de kommer ut i. För oavsett ambition och intention hos en arbetsgivare kommer situationen att uppstå förr eller senare. Om eleven då inte känner igen sina egna signaler är hon eller han inte redo. Det kan bli ett väldigt bryskt uppvaknande! Och om relationen mellan lärare och elev inte är bra är det svårt att peppa eleverna till att prestera mer än vad de själva tror att de klarar av, vilket den här ”stressträningen” faktiskt går ut på. 

Emil Karlsson är yrkeslärare på restaurang- och livsmedelsprogrammet på Ängelholms gymnasieskola.