Blomqvist: Skolan räknar timmar men missar kvalitet
Therese Blomqvist är yrkeslärare på försäljnings- och serviceprogrammet på Fredrika Bremergymnasiet i Stockholm.
Krönika Garanterad undervisningstid låter tryggt. Men när timmar blir viktigare än lärande riskerar garantin att bli tom på innehåll, skriver Therese Blomqvist, yrkeslärare på försäljnings- och serviceprogrammet.
Det låter så vackert på pappret: Alla elever i Sverige ska garanteras ett visst antal timmar undervisning. Staten sätter ner foten, skolorna får ramar att följa och eleverna får en rättighet som ska skydda deras utbildning. Vem kan säga emot det?
Men verkligheten är mer komplicerad, för vad händer egentligen när en lärare är sjuk, och en vikarie kallas in i all hast? Jo, undervisningstiden räknas fortfarande, men blir ofta något helt annat än vad som var tänkt. I bästa fall handlar det om en kompetent kollega som kan rycka in. I sämsta fall om en vikarie utan ämneskunskaper, som mest ser till att hålla ordning i klassrummet. Resultatet? Eleverna har fått sina timmar, men inte den undervisning de behöver!
En paradox
Det är här själva paradoxen ligger. När fokus läggs på att fylla kvoten av timmar riskerar kvaliteten att hamna i skymundan. Vi kan räkna in lektioner som i praktiken inte bidrar till elevernas lärande och ändå säga att vi uppfyllt skollagens krav. På papperet ser allt bra ut. I verkligheten har vi förlorat något viktigt.
Skolinspektionens granskningar visar att många skolor inte ens kan garantera att timmarna verkligen genomförs. Lektioner ställs in, och kompensation uteblir. Men även när skolor lyckas ersätta varje bortfall uppstår frågan: Vilken sorts undervisning är det eleverna får? Är det rimligt att kalla en filmvisning, en “självstudielektion” eller en lektion med en vikarie utan ämneskompetens för “garanterad undervisning”?
Kvaliteten är avgörande
Jag anser att lärande inte bara är en fråga om minuter och timmar. Det handlar om kvaliteten i mötet mellan elev och kunnig lärare. Och kanske är det just här vi behöver tänka om. I stället för att endast räkna minuter skulle man kunna definiera kvalitativa kriterier för vad undervisning ska innehålla för att överhuvudtaget räknas som “garanterad undervisning”. Kanske är det dags att inse att om vi på allvar vill garantera elevernas rätt till utbildning, så räcker det inte att räkna timmar, vi måste räkna kvalitet.
Jag tror att vi behöver våga prata om detta. Vi behöver ställa frågan: Vad vill vi egentligen garantera? Att varje elev sitter i ett klassrum ett visst antal timmar eller att varje elev får undervisning som verkligen gör skillnad?
Den garanterade undervisningstiden må vara välmenande, men i sin nuvarande form riskerar den att bli just det som skolan inte behöver – mer av en formalitet.
LÄS MER:
