De flyttar teorin till verkstaden

Det är onsdag eftermiddag i ett industriområde i Kungsängen norr om Stockholm. Eleverna som läser transport­inriktningen på fordons- och transportprogrammet har tid i verkstaden som ligger några kilometer ifrån skolan. 

Det är bromssystem på schemat och runt demonstrationsbänken står ett tiotal elever och lyssnar till beskrivningar av luftströmmarna vid användning av parkeringsbromsen. De flesta är killar, men där finns också några tjejer.

Izabell Tillenius Strömmer går i trean och är mycket nöjd med utbildningen:

– Jag kan ta alla körkort. Och jag kommer att få jobb där jag gör min praktik, säger hon när vi gått över till lastbilen där en klasskamrat just är i färd med att fälla förarhytten för att alla ska se vad som döljer sig undertill.

Var du orolig för att börja på ett program med så få tjejer?

– Ja, lite grann. Men jag är van vid killkompisar.

Läraren Rolf Aastrup är medveten om utmaningarna med en miljö domi­nerad av killar:

– Vi tolererar inte nedsättande kommentarer eller fula ord. Och det är förbjudet att kalla motorstopp för kärringstopp!

När vi knöt matte­talen till verk­ligheten lossnade det.

Han är rädd om flickorna och mån om att uppmärksamma dem om de hamnar i bakgrunden.

– De ska få studiero och mötas med respekt. Men det gäller självfallet alla elever.

Både han och de andra lärarna understryker att flickorna många gånger är vassare än killarna och mer attraktiva hos företagen.

– De kör säkrare och mer bränslesnålt, har mindre av prestigetänkande.

Men oavsett kön, när ungdomarna börjar ettan på programmet kan det bli tufft för dem.

– Många har haft stödlärare i nian, de har haft svårt med de teoretiska ämnena. Och första året här är inte enkelt, utöver krävande kärnämnen har de tunga kurser i grundläggande teknik. Och mycket läxor.

De har haft relativt få avhopp från programmet, men när de sker så sker de oftast just i ettan. Rolf Aastrup gjorde nyligen en förändring för att minska risken.

– I tvåan och trean är de halvtid ute på praktik, men i ettan var de tidigare enbart i klassrum. När jag insåg att verkstaden var ledig en halvdag i veckan fick jag igenom att ettorna kunde vara där då. Det gör veckan mindre tung.

Efter att ha inhämtat synpunkter från eleverna har han också gjort proven mindre - men samtidigt mer frekventa. Det har ökat andelen som klarar dem. Man har också infört veckovisa utvärderingar av under­visningen, för att löpande ha koll på vad som funkar och inte funkar. Och för att eleverna själva ska förstå när de gjort rätt.

– Många behöver kontinuerlig bekräftelse, deras självkänsla är inte alltid så hög, säger Rolf Aastrup, som är van vid att hantera osäkra ungdomar efter många år i försvaret.

Ute på verkstadsgolvet rattar andraårseleven Anton Wessman sin gaffeltruck, varsamt måttar han in gaffeln för att plocka med sig en lastpall. Han har märkt hur killarna i klassen ofta har ett mer naturligt självförtroende:

– Tjejerna kan vara rädda att misslyckas med nya grejer, vi killar är mer pigga på att testa nytt. Misslyckas vi så testar vi igen.

Samtidigt konstaterar han att tjejerna ofta är bättre på de teoretiska bitarna. Hur kommer han själv att göra? Läsa upp till högskolebehörighet?

– Inte nu, jag kommer få jobb ändå. Men kanske längre fram, vi får se.

Arbetslagsledaren Magnus Nordahl har sedan han kom till skolan för fyra år sedan bidragit till att fler klarar examen på utsatt tid. En ytterligare förklaring kan vara att de numera ännu tydligare kopplar de teoretiska ämnena till de praktiska.

– I kullen där alla klarade godkänt i våras hade sex elever tidigare haft underkänt i matematik. Studiestödet nere på gymnasiet hade inte räckt, men när vi knöt mattetalen till verkligheten lossnade det.

En av lärarna är den 77-åriga tidigare mätingenjören Arne Björklund. Med pedagogisk fingertoppskänsla lyckas han lära dem procent genom att till exempel be dem räkna ut hur tungt man kan lasta en gaffeltruck utan att den faller framåt.

– Vi måste få dem att förstå varför de teoretiska kunskaperna är viktiga, säger han.