Forskaren: Korta lektioner urholkar yrkeskunnandet
Flera yrkesämnen förutsätter att man får erfarenhet av arbetsuppgifter som det tar tid att slutföra. Foto: Torsten Arpi/Göteborgs universitet och Stock adobe.
Forskning
Längden på en lektion har stor betydelse för elevernas utveckling av yrkeskunnande.
Ändå har lektionstiden stadigt minskat.
– Flera lärare ger uttryck för att de får sänka kraven på vad utbildningen ska åstadkomma.
I många yrkesämnen är det problematiskt med korta lektionspass, eleverna hinner knappt komma igång innan de måste plocka undan. Förr om åren fanns mer sammanhållen undervisningstid.
– Problemet måste uppmärksammas mer, säger Viveca Lindberg, en av landets mest erfarna forskare på området.
Tillsammans med kollegan Gun-Britt Wärvik genomförde hon en studie som delvis berör just den här frågan genom att titta närmare på kursplanerna och tiden för olika ämnen under perioden 1970 till 2011. Då utsattes yrkesprogrammen för radikala omstöpningar, vilket bland annat innebar stora förändringar av schemaläggningen.
– Undervisningstiden för yrkesämnena var i början av perioden halva eller hela arbetsdagar, med tiden kortades den till vanliga lektionstider, alltså 40- eller 80-minuterspass. De pedagogiska och didaktiska förutsättningarna för att lära ungdomar ett yrke saboterades!
Och hur har lektionstiderna förändrats sedan 2011?
– Vi vet faktiskt inte, ingen har undersökt saken sedan vår studie. Jag vet att en del skolor börjat samla lektionerna mer, men i mina löpande samtal med yrkeslärare får jag höra att många fortfarande irriterar sig över korta lektionspass.
Skälet till att lektionerna i yrkesämnena blivit kortare de gångna decennierna beror på att kärnämnena, numera de “gymnasiegemensamma” ämnena, getts plats. Kärnämneslärare ska undervisa på alla program, vilket gör att de ofta schemaläggs först.
– Det är detta som splittrade tidigare sammanhängande tid för yrkesundervisningen, vilket har gjort att yrkesutbildningen ”skolifierades”.
Ständiga omstarter
Yrkeslärarnas uppfattning, att de har mindre tid för undervisning, beror också på 90-talets införande av 15 veckors APL, det blev helt enkelt mindre tid över till yrkeslärarna.
Men då har väl eleverna fått en lång sammanhängande träning på sina APL, eftersom arbetsplatserna också har ett ansvar för deras lärande?
– Det är förhoppningen, men så ser det tyvärr inte ut på många håll. Vi vet från forskningen att eleverna kan få repetitiva uppgifter och därtill sakna god handledning, även om det också finns exempel på arbetsplatser som har ett bra upplägg – skillnaderna är stora mellan regioner, huvudmän och skolor.
I sin forskning har hon exempelvis klassrumsstudier från hantverksprogrammet, inriktning textil, under 00-talet.
– Lärarna påtalade att starten kunde vara rätt kaotisk, då eleverna först plockade fram sina arbeten och sedan skulle plocka undan dem efter korta arbetspass. Arbetssalen hade använts av andra elevgrupper sedan senast, elever behövde påminna sig om vad de hållit på med. Under korta arbetspass hann läraren inte få koll på alla elever, ja det blev ständiga omstarter.
Sammanhängande träning
Viveca Lindberg, som är professor emerita vid Stockholms universitet, menar att problemen kan uppstå i en rad olika yrkesämnen.
– Maskiner ska göras i ordning och verktyg ska plockas fram på byggprogrammet. Och vad hinner man på restaurangprogrammet under en eller två timmar? Flera yrkesämnen förutsätter att man får erfarenhet av arbetsuppgifter som det tar tid att slutföra.
Det låter lite som problemen som brukar uppmärksammas i ämnen som bild och slöjd, att eleverna knappt hinner komma igång innan de ska avsluta?
– Där finns absolut en parallell. Skillnaden är att man pratat mycket mer om de här utmaningarna när det gäller de praktisk-estetiska ämnena och betydligt mindre när det kommer till yrkesämnena.
Skulle vi få skickligare fordonstekniker och undersköterskor framöver om vi införde längre lektionspass?
– För att bli kunnig i ett ämne behöver man mycket sammanhängande träning, men idag får de inte så mycket träning som de skulle behöva. Flera lärare har gett uttryck för att de får sänka kraven på vad utbildningen ska åstadkomma.
Men för att få en rättvis och initierad bild av hur schemaläggningen påverkar elevernas lärande krävs mer forskning, menar hon.
– Länge fanns nästan ingen klassrumsforskning om yrkesprogrammen, jag var en av de första som disputerade med det intresset 2003. Sedan dess har två forskarskolor bidragit till att den typen av forskning äntligen skjutit fart, nu kan jag bara hoppas på att någon vill titta närmare på lektionstidernas betydelse för elevernas utveckling av yrkeskunnande.
LÄS MER:
Debatt: Att sänka kraven på yrkesutbildningar är fel väg att gå
