Elin Zlatanovski: ”Behovet av att skylla på någon förstör skolan”
Krönika ”De hållbara lösningarna finner vi bara om vi sträcker oss efter dem gemensamt, inte om vi sänker oss och varandra med fingerpekande”, skriver specialpedagogen och gymnasieläraren Elin Zlatanovski.
Elin Zlatanovski: ”Behovet av att skylla på någon förstör skolan”
LÄS MER ”Det är politikerna som inte jobbar med elever …”
Svensk skoldebatt får mig att tänka på Grotescos satirnummer ”Bögarnas fel”. Ni minns väl när Henrik Dorsin tog täten på scenen och skyllde homosexuella män för både diktaturen i Iran och kriget i Afghanistan, och alla jordskalv och översvämningar där emellan. Syftet var att driva med homofobi och populismens eget adelsmärke, syndabocksjakten.
Märkligt nog är svensk skoldebatt inte satir. Här är det på riktigt när syndabockar presenteras på löpande band. Det förenklas, förlöjligas och hånas. Som satir utan humor. Man verkar tro att skolans krackelerande grund kommer att lagas om man tillräckligt intensivt skyller på någon. Man tycks tro att om ett finger pekas riktigt ordentligt så löser sig hela skiten. Men ett hejdlöst skuldbeläggande blir ju bara ett hinder för reella lösningar. Och eleverna blir lidande.
Märkligt nog är svensk skoldebatt inte satir. Här är det på riktigt när syndabockar presenteras på löpande band och förenklas, förlöjligas och hånas.
Finns det över huvud taget någon som inte pekats ut som den felande länken när det handlar om svensk skola? Jag tror faktiskt inte det.
En del skyller på lärarkollektivet. Man menar att skolans problem beror på oskickliga lärare som inte har tillräcklig förmåga eller kunskap. Rektorer beskrivs som verklighetsfrånvända. Andra gastar om att lärarutbildare saknar vett och är ute cyklar. Furstelärare, ropar man argt om förstelärarna. Specialpedagoger, säger man, vill tydligen inte vara med eleverna alls utan gömmer sig bakom sina skrivbord. Vårdnadshavare förklaras vara handfallna och oansvariga: vore det inte för de usla föräldrarna skulle det inte finnas vare sig hemmasittare eller ordningsproblem. Speciallärarna? Arbetar numera på helt fel sätt. För att inte tala om otyget till logopeder, som tydligen inget vet om dyslexi och dravlar om att elever ibland kan vara betjänta av att lyssna. Och kuratorerna och psykologerna? Elevrädda och flumskadade hela bunten.
Men det största problemet verkar ändå vara eleverna och att de inte passar in i skolan. De är för lata, dåliga, uppkäftiga och krävande. Många av dem måste bort, sägs det, så att skolan kan fungera igen. Andra beskriver eleverna som småpåvar som inget förstår men som ändå styr lärarna, som förklaras vara hjälplösa marionetter.
Vad gör den här skuldbeläggande debatten med svensk skola? Ingen kan väl på allvar anse att den löser problem? Den är ju problemet, grundad i osanningar och osämja och i algoritmerna som pådyvlas oss i sociala medier. Skoldebatten har sugits in i hela samhällspolariseringen, som kräver att grupper ställs mot varandra i en allt hårdare ton.
Hur i hela friden kan vi annars lära våra barn och ungdomar hur man är en schyst medmänniska? De kommer ju inte att göra som vi säger, de tar efter hur vi gör.
Men det finns ändå en viktig skillnad. När samhället hårdnar behöver vi som arbetar med utbildning stå rakryggade och föregå med goda exempel: vara sunda förebilder som för respektfulla samtal, och inte ilskna nätkrigare med vassa armbågar och elaka tungor. För hur i hela friden kan vi annars lära våra barn och ungdomar hur man är en schyst medmänniska? De kommer ju inte att göra som vi säger, de tar efter hur vi gör.
När politiker och influencers sprider hat och flyttar gränserna för det offentliga samtalet behöver vi som arbetar i skolan göra det motsatta. Vi behöver se igenom, reagera, agera. Vi behöver se vårt ansvar.
Givetvis ska vi fortsätta att kritisera sådant vi tycker är fel. För att förändra behöver vi förstå varför sprickorna i skolans grund har uppkommit. Men det är inte i skuldbeläggandet vi ska fastna. Förklaringarna är ju komplexa. De hållbara lösningarna finner vi bara om vi sträcker oss efter dem gemensamt, inte om vi sänker oss och varandra med fingerpekande.
Nu hör vi på nyheterna att det är uppror på gatorna i Iran, Internet är avstängt, tusentals har dödats och landet närmar sig systemkollaps. Mullorna är nog av annan åsikt men jag är stensäker på att det inte är bögarnas fel.
LÄS ÄVEN
Elin Z: ”Investera i skolan i stället för i barnfängelser”
Elin Z: ”Du ska vara min minister, Simona – varför ger du mig ett öknamn?
