Vuxenvärlden måste lära barn källkritik

"Information snurrar fort i mobilen. Men källkritik är tids­krävande", säger Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi och ­ledamot i Svenska ­Akademien. Foto: Rickard L. Eriksson.

All kunskap vi får är från källor, nästan inget från egen kunskap. Hamnar vi fel så får det stora konsekvenser. Det säger Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och sedan 2019 ledamot i Svenska Akademien.

– En person som tvivlar på allt är inte kritiskt tänkande utan konspirationsteoretiker. Vi är beroende av andra människors kunskap. Källkritik är tidskrävande och informationen snurrar snabbt i mobilen. Källkritik är en kunskapskrävande aktivitet som kräver att vi känner till begrepp som desinformation och hur allt relaterar till vartannat. Det är mer än vad vi mäktar med i stunden.

Ett påstående kan bedömas på två sätt. Det första är att ha tillräckligt mycket kunskap i ämnet för att kunna avgöra om det stämmer eller inte. Det andra är att använda andra grunder för att bedöma påståendet – att undersöka källan djupare eller jämföra med liknande påståenden.

– De flesta av oss behärskar få ämnes­områden med den här typen av fackkunskap, och det är svårt att förhålla sig till alla ämnesområden vi behöver förhålla oss till.

– Det har skett en total förändring i informationslandskapet. Vi har nu en ”high choice media environment”, där människor kan välja att få sin information från ett stort antal olika källor och där vilken aktör som helst kan publicera. Men inom traditionella medier finns grindvakter och ambitionen att skildra förlopp objektivt. Där finns en interngranskande kedja med journalist, fotograf, redaktör och chefredaktör. Och blir något fel rättar man sin publicering.

"Skolan behöver förändra sitt sätt att lära ut"

Det nya landskapet, där allt färre har morgontidning och lyssnar på P1, innebär en stor utmaning för skola och föräldrar. Elever behöver hjälp att hitta fram till pålitliga källor och läras vad som kännetecknar sådana – som interngranskande mekanismer och att misstag rättas till.

– Skolan och vuxenvärlden behöver hjälpa eleverna att hitta ett antal källor de lär sig att lita på. Det kan vara ett antal traditionella medier, uppslagsverk och Wikipedia. Vi lär dem att lita på just dem eftersom det tar för lång tid att källkritiskt granska all information vi får till oss. De ­behöver alltså introduceras till seriösa k­ällor.

– Skolan behöver förändra sitt sätt att lära ut de här sakerna. I dagens projektdrivna undervisning skickar man ofta ut eleverna själva att googla fram källor, men det är lärarens uppgift att förse eleverna med källor som passar uppgiften. Sedan kan eleverna själva komplettera.

– För att lära ut källtillit i skolan kan man göra något konkret i klassrummet. Man kan till exempel gå igenom hur en nyhetsartikel blir till. Då får man med alla perspektiv och vad som kännetecknar en pålitlig källa. Det finns många fiffiga pedagogiska sätt för att lära ut det här.

Det mänskliga förnuftet fungerar bäst i en social kontext och i ett förgiftat i­nformationslandskap behövs samlade krafter för att lyckas.

LÄS ÄVEN

Lågaffektivt bemötande: ”En auktoritet sänker rösten och tar kontroll”

Specialpedagogik – den bredaste pedagogiken