Fullträff när barnen får slöjda på fritids
Helena Högström är slöjdlärare på Råslättsskolan (F–6) i Jönköping där hon nyligen drog igång slöjdis som redan gjort succé på skolan.
Praktiska tips
Slöjdläraren Helena Högström närde en dröm i fem år och nu har den blivit verklighet: En eftermiddag i veckan har hon ”slöjdis” på fritids.
– Jag blir en brygga mellan skolan och fritids och barnen älskar att vara där. ”Vi vill ha slöjdis varje dag”, säger de.
Hennes rektor Ann-Jeanette Carlander på Råslättsskolan (F–6) i Jönköping hade inte varit negativ till idén, men rent logistiskt var den svår att genomföra då slöjdsalen varit upptagen och Helena Högström själv haft ett späckat schema.
Men så i höstas fick hon en lucka i sitt schema då hon inte längre skulle undervisa barnen i årskurs 2 i textilslöjd (de börjar med träslöjd istället). Och slöjdsalen blev ledig på torsdagar eftersom den inte längre skulle hyras ut till en annan skola då.
”Kravlöst och fritt skapande”
Det var då slöjdis sparkade igång, från klockan 13 till 17 på torsdagar för 4–5:orna. Resultatet efter drygt två månader?
– Ännu bättre än jag vågat hoppas, slöjd utan krav på bedömningar blir något annat, något mer avslappnat. Ett kravlöst och fritt skapande.
Ni gör inte saker som barnen tar med sig hem, eller?
– Nej, allt vi gör stannar i skolan, jag hade varit lite orolig för att det skulle minska barnens intresse att vara med. Men tvärtom!
Vad har de tillverkat så här långt?
– En hel del till våra rastbodar: Radspel, tygpåsar till kulor, flaggor och vimplar. Och nu till Halloween gjorde vi spöken med ögon som lös i mörkret.
Råslättsskolan är en mångkulturell skola som ligger i ett socioekonomiskt utsatt område. Många av barnen saknar erfarenhet av att slöjda under uppväxten.
– Elever med helsvensk bakgrund har ju ofta täljt med morfar eller sytt med mormor, det är sällan fallet med de här barnen, säger Helena Högström.
Dessa barn är i många fall också språksvaga, ofta har de brister både i svenska och i föräldrarnas språk. Ur det perspektivet är slöjdis också viktigt.
– Jag har haft 12 elever så här långt och vi har haft tid att prata, vi har tränat på termer både inom slöjdandet och andra områden.
Stärker sammanhållningen
Tack vare slöjdis har hon lärt känna eleverna bättre, vilket i sin tur gynnar undervisningen när hon sedan har barnen i vanlig slöjd. Nu ska de utvidga verksamheten till treorna också.
– Intresset är enormt stort! Över 30 elever har anmält sig, nästan allihop. Och längre fram tänker vi oss att F–2:orna också ska få chansen. Jag tror att åldersblandade grupper kan vara väldigt positivt för skolan, för att undvika att de yngre ska känna rädsla för de äldre.
Låter som att det kan bli trångt i slöjdsalen på torsdagar?
– Jo, alla kan nog inte vara där varje vecka framöver.
Och personalen på fritidshemmet, hur har de reagerat?
Hon ber mig vänta ett ögonblick i telefonen, medan hon tar fram kommentarerna från den första utvärderingen av slöjdis. Jag kan känna hur leendet sprider sig över hennes ansikte innan hon läser upp citaten: ”Glada och positiva elever”, ”Har kompletterat vår undervisning”, ”Ett klockrent samarbete”.
För det finns ytterligare en positiv effekt av slöjdis:
– Det är så lätt hänt att vi lärare på skolan blir ett gäng, och personalen på fritids ett annat. Här möts vi på ett naturligt sätt.
LÄS ÄVEN
Dubbel glädje när slöjden är på riktigt
Slöjden lyfter när elevarbeten skänks till Stadsmissionen
Stort nätverk gör slöjdlärarna mindre ensamma
