Musikläraren om samarbetet med Peter LeMarc

2008 fick Johan Frendberg möjligheten att dra igång musikproduktionsprogrammet på det som nu heter LBS Kreativa gymnasiet i hemstaden Trollhättan. Han är kvar där och det senaste året har mycket av undervisningen fått skötas på distans, digitalt, vilket har fått honom att fundera mycket på sin roll som lärare.

– Särskilt vissa moment har varit svåra och det slår mig ofta att skolan är eleverna och att vara på en skola utan elever, ja det är ju inte någon skola. Det som är mest besvärligt är instrumentlektionerna, att ha gitarrundervisning eller sångundervisning utan att kunna vara närvarande. I vanliga fall handlar det så mycket om att kunna visa: ”sätt fingrarna där, tryck hårdare”. Man är så fruktansvärt bakbunden genom att det är en skärm i vägen.

Han konstaterar att den delen av undervisningen som rör musikproduktion är lite lättare, där funkar det om eleverna har ”okej datorer och kringutrustning” med sig hem. Men samtidigt har de en stor studio på skolan där mycket bygger på att han finns på plats, inte minst för att eleverna ska kunna visa prov på sina kunskaper.

– Det blir inte samma dynamik, samma möte framför en dator. Det är också viktigt att känna av: hur mår den här eleven i dag egentligen? Jag upplever det som mycket svårare.

"Två olika scener"

Johan Frendberg poängterar att de kommer att ha mycket nytta och glädje av att skolans ”lägstanivå” när det kommer till att arbeta digitalt har höjts ”något enormt” under pandemin.

Hans pappa Lars-Eric Frendberg är trubadur och sonen har gått i hans fotspår. Johan har gjort mer än hundra spelningar om året sedan 90-talet och menar att hans eget musicerande och lärarrollen går hand i hand.

– Jag ser det som två olika scener. Du ska entusiasmera eller så ska du göra en publik nöjd. När det handlar om mellansnack på en scen ska du hitta tajmningen och känna av vad det är för publik. Det är faktiskt likadant när du står framför en klass, säger Johan Frendberg.

De stunder han tycker att han är en bra lärare kan han tacka de många åren på scenen för, menar han.

– Ja, man blir ganska orädd av att spela live. Det händer här och nu och man gör väldigt många val under en spelning. Varje val är ett risktagande. Samma gäller i skolans värld. Det gäller att göra det bästa av situationen. Min musik mår också bra av att jag möter unga människor som ger mig saker och helt plötsligt har man fått något som man kan lyfta in i sin egen genre.

Hård coachning

Johan Frendberg har många musikaliska husgudar, som Bruce Springsteen, Paul Simon och Peter LeMarc. Den sistnämnde växte precis som Johan upp i Trollhättan även om Peter LeMarc Fransson som han egentligen heter, sedan länge bor i Bagarmossen i södra Stockholm.

För lite mer än ett år sedan travade Johan Frendberg upp till Folkets hus i Trollhättan. Han ville göra en hyllningskonsert till Peter LeMarc och de nappade, sångerskan Jessica Andersson kom med på tåget och det blev en kväll i höstas, precis när lättnader i pandemirestriktionerna gjorde det möjligt att spela inför publik. Mer än så blev det inte men förhoppningen är att det ska bli fem spelningar i höst.

I vilket fall som helst ledde det till att han kontaktade Peter LeMarc och att de började samarbeta, på distans. En kväll när de satt och tjôtade sa Peter: ”ska du inte göra en egen platta?” Snabbt lade veteranen till de magiska orden: ”jag kan vara med och hjälpa till.”

Så blev det. Med hjälp av stundtals hård coachning av Peter LeMarc och en av dennes låtar plus textsamarbete med Johans vän sedan länge, Johan Gille, är nu skivan ”Fullmåne och stjärnfall” klar.

– Peters input har varit oerhört värdefull. Inte minst fick han mig att tänka på mitt sånguttryck, att inte sjunga som på scen utan att bli mer berättande, nästan viskande. Jag hoppas att mina låtar kan få chansen att nå ut så nog drömmer jag om ett slags genombrott, att bli spelad i radio, kanske till och med i tv. Det hade varit helt underbart. Jag älskar ju att ha en publik framför mig.   

LÄS ÄVEN

Forskaren: Därför gillar vi musik

Skola söker musiklärare – på fem procent

DiMaria: Susanne Nyström vet inte vad som krävs för att lära sig spela trumpet

Tusses sånglärare: Hela skolan vann!