”Vetenskaplig förståelse handlar inte bara om att mäta resultat”

I den svenska skoldebatten målas ofta en skarp gräns upp mellan det teoretiska och det praktiska, mellan forskning och erfarenhet, mellan ”evidensbaserat” och ”konstruktivistiskt”. I många av Edholms och Mohamssons skolpolitiska utspel blir denna dikotomi tydlig. De talar om behovet av en ”vetenskaplig grund” för skolan, men placerar ofta teorier om lärande i motsats till det som kan mätas och prövas ”naturvetenskapligt”. Resultatet blir en förenklad bild av vad vetenskap om/och undervisning faktiskt är.

Det som saknas i dessa resonemang är didaktiken – det vetenskapliga fält som under århundraden fördjupat förståelsen av undervisningens kärna: mötet mellan lärare, elev och innehåll. Vår didaktiska triangel. Didaktiken rör sig inte i ytterligheter. Den försöker istället hålla ihop det som ofta skiljs åt – teori och praktik, forskning och erfarenhet, mål och medel. Den rymmer frågor om vad undervisning syftar till, hur lärande går till, och vilka värden som styr skolans uppdrag.

”Diskussionen tappar förankring”

När ministrar och skolpolitiska debattörer väljer att tala om undervisning som en fråga om metod eller evidens, utan att relatera till dessa didaktiska perspektiv, tappar diskussionen sin förankring i det som faktiskt sker i klassrummet. Den didaktiska blicken på undervisning – som ett komplext, relationellt och ständigt föränderligt skeende – försvinner ur sikte. Och därmed också förståelsen av läraryrkets professionalitet.

Min mor, som arbetat som lärare och nu är rektor, brukar säga att undervisning är som att balansera på en knivsegg. Man måste hela tiden hålla balansen mellan olika synsätt, mellan struktur och lyhördhet, mellan planering och improvisation. De flesta lärare gör just det, varje dag, hösttermin som vårtermin. Men de starka vindar som blåser genom skoldebatten – där förenklade sanningar får stort utrymme – riskerar hela tiden att rubba den balansen.

Förenklade sanningar får stort utrymme

Om skolan på allvar ska vila på vetenskaplig grund behöver vi ett bredare samtal om vad skolans vetenskap(er) är och hur den relaterar till livet på knivseggen. Vetenskaplig förståelse handlar nämligen inte bara om att mäta resultat, utan också om att tolka, förstå och reflektera över mänskliga erfarenheter. Och elever och lärares vardag handlar inte bara om att implementera metoder, utan om att med alla till buds stående medel röra sig framåt. Här har didaktiken en avgörande roll – som ett fält där kunskap om undervisning utvecklas i dialog mellan teori, praktik och värdegrund.

”Fler didaktiska röster”

Det är därför hög tid att fler didaktiska röster – professorer, forskare och lärare – gör sig hörda i debatten. Skolan behöver fler och starkare motvikter till de röster som förenklar dess uppdrag. Först när livet på knivseggen återtar sin plats som skolans intellektuella ryggrad kan vi tala om en forskning och undervisning i samspel, på riktigt.

Oscar Björk, universitetslektor i svenska, Mälardalens universitet 

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

De tar plats i Skolverkets vetenskapliga råd

”De vilseleder lärare” – nu tvärvänder Skolverket