Studenterna: ”Sveriges Lärare är ute på en farlig väg”

LÄS ÄVEN: Replik: ”Vi flyttar fram våra positioner – steg för steg”

Problembeskrivningen var tydlig. Att vara splittrad i två fack var ett hinder för den fackliga verksamheten. Istället för att tävla om medlemmar skulle vi stå enade mot nedmonteringen av skolan, och med gemensam röst kräva förändring. Den nya organisationen svor på en styrka med vilken vi skulle kunna skövla stora fackliga segrar. Nu skulle vi verka för att undervisningsgrupperna, undervisningstiden och planeringstiden skulle regleras. Aktiebolagen skulle ut ur skolan. Sen kom den första avtalsrörelsen. 

Ingen skrivning om arbetsmiljö

Den 11 september kunde man i Vi Lärare läsa om det nya avtalet som slöts mellan Sveriges Lärare och arbetsgivarförbundet Almega. “Slut med sifferlösa avtal”, menade man. Lönerna ska följa märket detta år och nästa år och pensionerna ska förbättras.

Något ekar dock tomt i artikeln: det nya facket, Sveriges tredje största, fick inte in en ny skrivning om arbetsmiljö. Detta trots att läraryrket gått från att vara ett friskyrke till att vara ett riskyrke, och trots att tiotusentals lärare lämnat yrket. Vi önskar att det kunde förklaras med att styrkeförhållandena var så pass ojämna, eller att alla verktyg hade prövats, men tyvärr.

Att döma av artikeln i Vi Lärare verkar det inte ha funnits någon ambition att stärka arbetsmiljön med reglerad undervisningstid, planeringstid och undervisningsgrupper så som förbundet beslutat. Förhandlingschef Mathias Åström menar att de skrivningar som idag finns är skarpa nog.

Det är ett misslyckande

Vi kan inte se detta som något annat än ett misslyckande. Istället för att verka för att Sveriges Lärares politik realiseras i avtalen beskylls den lokala implementeringen för bristerna i lärares arbetsmiljö. SKR skrev den 16 maj att utan åtgärder kommer Sveriges sammanlagda kommuner och regioner gå minus 28 miljarder år 2024. Vad är SKR:s vädjan till staten? Att de riktade bidragen borde gå över till generella bidrag. SKR själva vädjar om att centralt implementera ändringar. Samtidigt beskyller Sveriges Lärare den bristande arbetsmiljön på den lokala implementeringen.

Man kan fråga sig om avtalen enbart fyller funktionen att vara ett gemytligt samtalsunderlag i konferenssalarna, eller syftar de till att förbättra för lärare ute i verksamheten? För att stärka lärares arbetsmiljö behöver Sveriges lärare ett kraftfullt och tydligt kollektivavtal med regleringar. Dialogstöd som slutar i pappersexcersiser duger inte. Risken är nu stor att det blir medlemmarna som får betala för den framförhandlade löneökningen med nedskärningar i arbetsmiljön.

Det krävs en ändrad riktning

Kunde vi nå längre genom strejk? På sin hemsida underkänner Sveriges Lärare strejkvapnet, och menar att detta historiskt inte gett utdelning. Vilken historia man lutar sig mot är oklart, under hela sin existens strejkade inte Lärarförbundet en enda gång. Under historiska lärarstrejker kunde arbetsgivaren spela ut olika lärarfack mot varandra, det är inte längre en möjlighet. Den nya organisationen har därför en helt ny position från vilken strejk kan användas. Om det på förhand utesluts står vi värnlösa när vi kräver en reglerad arbetsmiljö. 

Ett fackförbund som baktalar strejkvapnet, hyllar arbetsgivaren, argumenterar för att den egna politiken är meningslös och lägger skulden för bristerna i arbetsmiljön på det lokala fackliga arbetet är ute på en farlig väg. Ska inte förhandlingarna med SKR leda till ett likartat nederlag krävs en helt ändrad riktning och attityd. 

Sveriges Lärarstudenter Malmö

Sveriges Lärarstudenter Halmstad

Sveriges Lärarstudenter Gävle

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.