”Specialpedagogik är inte sidouppgifter”

Jag har arbetat i skolans värld sedan början av 2000-talet; många år som specialpedagog på gymnasiet och nu på en resursskola där alla elever har ett stort stödbehov. Jag möter dagligen kollegor som arbetar för en inkluderande skolmiljö, samt elever som kämpar med både pedagogiska utmaningar och ensamhet i en värld där deras olikhet ofta lett till isolering. Min absoluta övertygelse och erfarenhet är att ingen mår bra utan ett sammanhang. 

Därför vill jag bemöta debattartikeln av Mohamsson och Edholm (Liberalerna), där de föreslår att specialpedagoger ska arbeta direkt med elever istället för i elevhälsan. För mig visar deras förslag att de bara tänkt halvvägs: de ser behovet, men inte helheten, och lösningen blir inte genomtänkt.

”Välkomnar speciallärare”

Jag välkomnar fler speciallärare – vi behöver dem verkligen – men det får inte ske på bekostnad av specialpedagogens uppdrag. Att ta bort specialpedagoger ur elevhälsan riskerar att urholka skolans förmåga att ge rätt stöd i rätt tid och skapar en klyfta mellan elevhälsa och pedagogik istället för att föra professionerna närmare varandra.

I min roll samverkar jag dagligen med rektor, kurator och skolsköterska och återkommande med skolpsykolog. Jag fungerar ofta som skolpsykologens ingång till elevärenden, eftersom jag kan analysera både elevernas förutsättningar och hur undervisningen fungerar.

”Samarbetar med lärare”

Jag samarbetar med lärare hela tiden – verkligen hela tiden – för handledning, planering och långsiktiga anpassningar. När det behövs undervisar jag enskilda elever, men vi har också en speciallärare som är expert på språkutvecklande arbete. Tillsammans kompletterar vi varandra och ser till att stödet blir både brett och djupt.

Som specialpedagog är mitt fokus att leda elevhälsoarbetet på delegation av rektor: hålla möten, samordna mellan professioner, handleda personal, utreda elevers behov och säkerställa att dessa tillgodoses i skolans fysiska, sociala och pedagogiska miljö.

Detta är inte sido­uppgifter – det är själva hjärtat i en skola där alla elever får en chans att lyckas. Med helhetsblicken kan vi identifiera mönster, åtgärda brister och bygga strukturer som gör att färre elever behöver extra anpassningar och särskilt stöd. Om specialpedagogens roll begränsas till enskild undervisning fortsätter problemen att uppstå systematiskt och vi minskar drastiskt chansen att skolan jobbar främjande och förbyggande. 

Speciallärare och specialpedagog kompletterar varandra. Specialläraren är ämnesdidaktisk expert – specialpedagogen är strateg och utvecklingsledare som skapar tillgängliga lärmiljöer. Att ersätta den ena med den andra är som att byta ut en byggnadsingenjör mot fler snickare – huset blir inte stabilare. Båda roller behövs.

Lösningen blir inte genomtänkt

Inför kommande val vill jag inte se idéer som inte är förankrade i verkligheten presenteras som enkla lösningar för att alla elever hokus pokus ska lyckas. Vi behöver mer resurser, långsiktighet och samarbete, inte förenklingar av vårt komplexa uppdrag i skolan.  

Min uppmaning till beslutsfattare: lyssna på oss som arbetar i skolan varje dag. Om fler elever ska få stöd måste både speciallärar- och specialpedagogrollen stärkas. Specialpedagogens plats i elevhälsan är avgörande för ett förebyggande och sammanhållet arbete där pedagogik och elevhälsa drar åt samma håll. Tar vi bort den pusselbiten faller helheten.

Det ena får inte ske på bekostnad av det andra.

Tina Trollefur, specialpedagog och gymnasielärare, Mölndal

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.