Specialpedagogen: ”Fritids och förskola osynliggörs”

Speciallärarna ska bli fler och specialpedagogutbildningen bort, enligt ett förslag från utbildningsdepartementet. En liberal ledarsida hakar på och beskriver hånfullt specialpedagoger som skolvärldens managementkonsulter. Det står naturligtvis en ledarskribent fritt att tycka lite vad som helst om både ditt och datt, men av ministrar på utbildningsdepartementet borde vi kunna förvänta oss mer. Naivt? Kanske det. Ministrarnas alla anmärkningsvärda faktafel har redan lyfts av andra.

”Behöver adekvat stöd”

Få inom skolvärlden skulle nog vända sig mot förslaget om fler speciallärare. Elever med specifika behov behöver adekvat stöd av lärare med specialpedagogisk och ämnesspecifik fördjupning. Gott så.

Men att måla upp en dikotomi mellan speciallärare och specialpedagoger leder oss däremot ingen vart. Att lägga ner specialpedagogutbildningen idag vore en lika dålig idé som det var att lägga ner speciallärarutbildningen på 1990-talet. Och som vanligt osynliggörs både förskolan och fritidshemmet.

Ingenstans under regeringens pressträff nämndes behovet av specialpedagogiska perspektiv i förskola och fritidshem. Det är heller inte där speciallärare bäst utför sin ämnesinriktade undervisning.

”Behovet är stort”

Däremot efterfrågas specialpedagoger i dessa verksamheter och behovet är stort. Inom förskolan arbetar specialpedagoger processdrivet, i samarbete med förskollärare, barnskötare och rektorer.

Samtal och reflektion står ofta i fokus men observationer, metodutveckling och fortbildning har också sin plats. Fokus kan variera något, beroende på om specialpedagogen arbetar lokalt på enhetsnivå eller centralt i en stadsdel eller kommun.

Dessa kooperativa processer behöver vi mer av, inte mindre. Mycket av det som sker på förskolor och fritidshem, både allmändidaktiskt och specialpedagogiskt, faller under det som utbildningspolitiker och kravliberaler idag gärna både hånar och avfärdar.

Ja, det är relationellt. Ja, det handlar om inkludering. Det handlar till och med om något så flummigt som kärlek. Och vet ni vad? Resonemangen vi för tillsammans behöver ibland vara både övergripande och teoretiska.

Det är möjligt att desperata politiker med en valförlust i sikte inte ser någon snabb utdelning i att tala i sådana termer. Kanske är det termer som dessa politiker inte begriper sig på. Kanske ser man varken förskolan eller fritidshemmet som viktiga på riktigt. 

”Professionella bedömningar”

Detta handlar inte om att tala i egen sak för att försvara någon form av position eller status. Jag skulle med stolthet och med glädje återvända till det så kallade golvet redan imorgon om det var där jag bäst behövdes, i någon av de skolformer jag har behörighet för.

Detta handlar om att förhålla sig till de specialpedagogiska utmaningar som förskolan och fritidshemmet befinner sig i. Om att ge förutsättningar för professionsutveckling och fördjupning för alla de pedagoger som delar sin vardag med barn i behov av särskild förståelse. Låt oss skruva på arbetsbeskrivningar och det specialpedagogiska uppdraget när det behövs, men låt oss då göra det utifrån professionella bedömningar.

Om politiken menar allvar med att tidiga och relevanta insatser ska prägla hela utbildningssystemet, se då till att det görs en ordentlig genomlysning av även förskolans och fritidshemmets behov.

Rikard Nero, specialpedagog i förskola

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.