Sveriges Lärare efter ministrarnas utspel: ”Båda rollerna behövs”
Mikael Forsberg, specialpedagog och ledamot i Sveriges Lärares styrelse, och Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare, svarar efter ministrarnas utspel.
På djupet
Fackförbundet Sveriges Lärare organiserar lärare, speciallärare och specialpedagoger.
Så här svarar Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare, och Mikael Forsberg, specialpedagog och ledamot i Sveriges Lärares styrelse, efter ministrarnas utspel.
- Simona Mohamsson (L) och Lotta Edholm (L) föreslår en reform av utbildningarna till både specialpedagog och speciallärare i grunden. Vad tycker ni om det?
Anna Olskog: ”Förhastat. Dessutom finns heller inget konkret förslag från ministrarna ännu, bara ett utspel. Specialpedagogiska stödinsatser behövs på tre olika nivåer; på skolnivå, gruppnivå och individnivå. Jag är öppen för att rollerna som speciallärare respektive specialpedagog kan förtydligas, men det behövs specialpedagogiska insatser även framöver som i dag utförs av båda yrkeskategorierna.”
Mikael Forsberg: ”Jag håller inte med ministrarnas resonemang om att specialpedagogen ska arbeta mer som specialläraren och att utbildningen ska reformeras därefter. Båda rollerna behövs. Skolans problemområde handlar inte bara om elever som har lässvårigheter, vi har även elever inom npf-området som behöver en annan typ av stöd för att de ska klara av skolan. Sedan har vi elever där hela sociala livssituationen är utmanande och påverkar skolsituationen på olika sätt, vilket skolan behöver kunna möta.”
- Duon vill att specialpedagoger som i dag har en mer rådgivande roll ska vara mer i klassrummen och undervisa. Är det rätt väg att gå?
Anna Olskog: ”Ministrarna duckar för resursfrågan. Att bortse från specialpedagogernas betydelse är en smitväg bort från att resurserna för särskilt stöd i dag är otillräckliga. Sedan går det så klart att resonera om hur många speciallärare respektive specialpedagoger som kommer att behövas. Det vore inte fel med en tydlig statlig normering av detta, i stället för att som i dag låta huvudmän eller till och med skolledningar besluta fritt.”
Mikael Forsberg: ”Nej, det tycker jag inte, problemet ligger inte där. Resurserna för de elever som behöver stöd och hjälp i skolan är alldeles för små. Skolan behöver få ner storleken på grupperna, fler behöriga lärare, bättre anpassade lokaler, bättre och fler verktyg med mera.”
- Bakom förslaget ligger också tanken att fler speciallärare ska kunna ge elever mer särskilt stöd tidigt.
Anna Olskog: ”Javisst. Det behövs fler speciallärare. Extra stödundervisning kan också utföras av klasslärare och ämneslärare. Regeringen borde gå vidare med de förslag som finns i den statliga utredningen ”Förstärkningsundervisning i skolan”, det vill säga att förstärka timplanen så att elever ges tid till med lärarledd undervisning när så krävs.”
Mikael Forsberg: ”Att utbilda fler speciallärare är bra och att insatser ska komma tidigt i skolsystemet skulle absolut gynna många elever i deras läs- och skrivutveckling.”
- Filippa Mannerheim kallar specialpedagogerna skolans adel och tycker inte de tillför något. Kommentar?
Anna Olskog:Specialpedagogerna har definitivt svartmålats i debatten. Lika lite som Sveriges Lärare går med på att specialpedagogerna ska vara ”överrockar” för klass- och ämneslärare, så går vi med på att specialpedagoger är en onödig yrkesgrupp. Dessutom har vi stark evidens på att väldigt många specialpedagoger har en hög arbetsbelastning, så talet om adel tycker jag inte är en korrekt beskrivning.
Mikael Forsberg: Filippa Mannerheim försöker att ställa yrkesgrupper mot varandra, vilket inte gynnar skolan. Att svartmåla specialpedagoger som yrkesgrupp upplever jag som en avsaknad av grundläggande respekt för allas olika professionella roller, något Sveriges Lärare är helt emot.
- Regeringen och främst Liberalerna vill reformera skolan rejält. Ny läroplan, tioårig grundskola, förslag om förstärkningsundervisning är några exempel. Vid nästan alla reformförslag finns en grundläggande stark kritik mot inkluderingstanken (med individuella anpassningar som stöd). Hur ser ni på den kritiken?
Anna Olskog: Frågan om inkludering eller undervisning i särskild grupp är inte en fråga som är svart eller vit. Som inte handlar om antingen eller, utan om både ock. För att inkludera elever med större inlärningssvårigheter i den vanliga klassrumsundervisningen krävs rätt förutsättningar. Det i sin tur understryker vikten av reglerad tid till för- och efterarbete av undervisningen. Liksom bindande regler för grupp- och klasstorlekar. Men det behövs också undervisning i mindre grupper och förslagen från utredningen om förstärkningsundervisning är något som Sveriges Lärare bejakar i allra högsta grad.
Mikael Forsberg: Ja, inkluderingsfrågan är mycket bredare än vad den beskrivs många gånger. Insatser för elever i behov av särskilt stöd kan se väldigt olika ut, men att insatsen behöver utgå från behovet hos eleven. Insatsen kan vara allt från hjälpmedel i klassrummet till att behöva arbeta i ett mindre sammanhang. Även här handlar det om tillräckliga resurser för att få till rätt insats.
- Det finns en viss motsättning mellan specialpedagoger och lärare på många håll. En del lärare tycker att de är rektorernas förlängda arm och lägger sig i undervisningen utan att tillföra speciellt mycket. Motsättningen finns också inom Sveriges Lärare. Kan ni göra något för att minska motsättningarna?
Anna Olskog: ”Förbundets viktigaste roll är att bekämpa den förtärande resursbristen. Den är roten till de motsättningar som finns. Både lärare och specialpedagoger ställs inför omöjliga situationer just därför att resurserna inte räcker till för att möta elevbehoven fullt ut.”
Mikael Forsberg: ”Det finns fortfarande en okunskap om specialpedagogers arbetsuppgifter, det ser vi tydligt i resultaten från den enkät förbundet genomförde förra året och det är en fråga vi behöver arbeta vidare med – att öka kunskapen och tydliggöra uppdraget.”
- Regeringen och främst Liberalerna vill reformera skolan rejält. Ny läroplan, tioårig grundskola, förslag om förstärkningsundervisning är några exempel. Vid nästan alla reformförslag finns en grundläggande stark kritik mot inkluderingstanken (med individuella anpassningar som stöd). Hur ser ni på den kritiken?
Anna Olskog: Frågan om inkludering eller undervisning i särskild grupp är inte en fråga som är svart eller vit. Som inte handlar om antingen eller, utan om både ock. För att inkludera elever med större inlärningssvårigheter i den vanliga klassrumsundervisningen krävs rätt förutsättningar. Det i sin tur understryker vikten av reglerad tid till för- och efterarbete av undervisningen. Liksom bindande regler för grupp- och klasstorlekar. Men det behövs också undervisning i mindre grupper och förslagen från utredningen om förstärkningsundervisning är något som Sveriges Lärare bejakar i allra högsta grad.
Mikael Forsberg: Ja, inkluderingsfrågan är mycket bredare än vad den beskrivs många gånger. Insatser för elever i behov av särskilt stöd kan se väldigt olika ut, men att insatsen behöver utgå från behovet hos eleven. Insatsen kan vara allt från hjälpmedel i klassrummet till att behöva arbeta i ett mindre sammanhang. Även här handlar det om tillräckliga resurser för att få till rätt insats.
LÄS ÄVEN:
”Klyftan” efter ministrarnas utspel om specialpedagoger
Specialpedagogen: Okunskap om vad vi gör