SFI: ”Gränsen kastar ut analfabeter i arbetslöshet”
Ari Nouri anser att regeringens tidsgräns för SFI är symbolpolitik.
Debatt
Regeringen har inrättat en skarp tidsgräns för SFI – tre år för att klara studierna.
Men debattören menar att beslutet slår blint mot eleverna.
”Den som aldrig hållit i en penna i sitt liv behandlas på samma sätt som den som är högutbildad läkare eller jurist”, skriver Ari Nouri.
Att lära sig läsa och skriva på ett nytt språk i vuxen ålder är en enorm utmaning. En äldre analfabet kan inte jämföras med en ung akademiker när det gäller studietakt och därför behövs flexibla tidsgränser.
Den 1 januari 2026 infördes en tidsgräns på tre år för studier i svenska för invandrare (SFI). Syftet sägs vara att effektivisera integrationen och få människor snabbare i arbete eller vidare studier.
”Slår blint”
Men beslutet slår blint, enligt min mening. Tidsgränsen gäller alla, oavsett skolbakgrund. Den som aldrig hållit i en penna i sitt liv behandlas på samma sätt som den som är högutbildad läkare eller jurist. Det är att dra alla över en kam. Jag tycker att beslutet saknar pedagogisk förankring.
Som lärare med många års erfarenhet av SFI, på olika kurser och studievägar, ser jag konsekvenserna tydligt.
”Orimlig tidsram”
För deltagare med kort eller ingen skolgång från hemlandet är tre år ofta en orimlig tidsram. Att lära sig läsa och skriva på ett nytt språk i vuxen ålder är en enorm utmaning. En äldre analfabet kan inte jämföras med en ung akademiker när det gäller studietakt och förutsättningar.
Visst är det rimligt att vilja undvika att människor fastnar i SFI-studier år efter år utan framsteg. Men lösningen är inte en generell tidsgräns. Lösningen kan snarare vara differentiering: olika mål, olika tempo och olika vägar beroende på individensbakgrund och förutsättningar.
”Bara gilla läget”
I lärarrummet och bland lärarkollegiet (SFI-lärare som jobbar med studieväg 1 och 2) hör jag ofta samma kommentar om treårsbeslutet: ”Det är bara att gilla läget.” Det är ett uttryck för både styrka och resignation. Vi gör vårt bästa oavsett villkor. Men uppgivenheten är farlig.
När politiska beslut saknar pedagogisk grund riskerar de att slå hårdast mot de som redan är mest utsatta. Man ska aldrig gilla läget när det saknar vetenskaplig grund och dessutom är orättvist.
Man ska kritisera och sluta aldrig att kritisera. Detta kan ta mycket energi, men vad ska vi använda vår energi till om inte till förändring och förbättring?
”Öppna arbetsmarknaden”
Om treårsgränsen ska få någon rimlig effekt krävs att arbetsmarknaden öppnas upp för fler enkla och värdiga arbeten som inte kräver fullständigt SFI-betyg. Annars riskerar vi att skapa en grupp människor som inte hinner nå målen, som känner misslyckande och som dessutom riskerar att svartmålas som en belastning för samhället. Det vinner ingen på.
Kräver mer än symbolpolitik
Integration handlar inte om att pressa alla i samma form. Det handlar om att se människors olika förutsättningar och skapa realistiska vägar framåt.
En hård tidsgräns må signalera handlingskraft, men verklig handlingskraft kräver mer än symbolpolitik. Den kräver pedagogisk förståelse för hur lärande av vuxna illitterata eller med få års skolgång faktiskt fungerar.
Ari Nouri, legitimerad SFI-lärare, Stockholm
LÄS ÄVEN:
