Replik: ”Läraryrket är inte ett soloprojekt”

”Lösningen är inte att romantisera en tid då läraren stod ensam med makt”, skriver debattören.

Lärares längtan efter autonomi är begriplig, skriver Mattias Svensson.
Men han invänder mot bilden av att mindre styrning och färre aktörer skulle ge en bättre undervisning:
”Vill vi stärka läraryrket behöver vi inte mindre styrning. Vi behöver bättre styrning”

”Jag vill undervisa utan att be om lov”, skriver läraren Katarina Falkeborn i sin debattartikel.
 
Det låter kraftfullt.
 
Det låter befriande.
 
Men det är också missvisande.

”Läraryrket har pressats”

Att vilja ”undervisa utan att be om lov” signalerar en längtan efter autonomi. Det är begripligt. Läraryrket har pressats av administration, krav, möten och ständiga anpassningar. Men när frustrationen formuleras som att andra ”styr undervisningen” riskerar vi att skjuta helt fel.
 
Ett porträtt av Mattias Svensson

Mattias Svensson

Skolan är inte en privat arena för individuella pedagogiska övertygelser. Den är en myndighetsutövande verksamhet med ett tydligt laguppdrag. Rektor har det yttersta ansvaret för att varje elev får det stöd de har rätt till. Elevhälsan har ett professionellt mandat. Särskilt stöd är inte en rekommendation. Det är en rättighet.
Det är inte styrning. Det är rättssäkerhet.
 
När beslut fattas om anpassningar, särskilt stöd eller undervisningens organisering handlar det inte om att undergräva lärarens kompetens. Det handlar om att säkerställa att skolan följer lagen och att elever inte faller mellan stolarna.

”Förenklar verkligheten”

Att framställa detta som att läraren reduceras till ”utförare” är att förenkla en komplex verklighet. Lärarens röst är avgörande, men den är inte ensam. Professionell frihet betyder inte att stå utanför strukturer, utan att verka starkt inom dem.
 
Det verkliga problemet är inte att fler professioner är involverade. Det verkliga problemet är när dialog ersätts av färdiga besked, när organisationen brister och när ansvar blir otydligt.
 
Men lösningen är inte att romantisera en tid då läraren stod ensam med makt, ansvar och skuld. Den tiden var inte mer professionell. Den var bara mindre reglerad och ofta mindre rättssäker.
 

Lösningen är inte att romantisera

 
Vill vi stärka läraryrket behöver vi inte mindre styrning. Vi behöver bättre styrning. Vi behöver inte färre aktörer. Vi behöver tydligare roller. Och vi behöver inte mer ensammandat. Vi behöver gemensamt ansvar. Läraryrket är ett lagarbete.
Inte ett soloprojekt.
 
Mattias Svensson, rektor och lärare, Skåne
 

LÄS ÄVEN:

”Jag vill undervisa utan att be om lov”

Kravet från läraren: Inför maxtak för skolklasser

”Oroande trenden: Symbolpolitik för skolan”