Kuratorn: Fler lärare bättre för skolan än ny elevhälsa
”Prislappen för en enda ung människa som hamnar i långvarigt utanförskap är astronomisk”, skriver kuratorn Filip Sandahl.
Debatt
”Regeringens utredare föreslår nu att skolkuratorer ska bli legitimerade hälso- och sjukvårdskuratorer. Det är i grunden ett bra förslag för vår professions status. Men kanske ska vi prata om prislappen – och om den svindlande samhällsekonomiska vinsten i att bygga en skola där vi inte behövs lika mycket?"
Det skriver skolkuratorn Filip Sandahl, som hellre ser fler lärare i skolan.
Utredningen ”En förbättrad elevhälsa” (SOU 2025:113) landar i slutsatsen att elevhälsan måste stärkas. Genom att kräva legitimation och ökad medicinsk kompetens hos kuratorerna ska vi bli bättre på att fånga upp och behandla den psykiska ohälsa som skenar i svenska skolor.
”Notan blir enorm”
Det här beskrivs som en offensiv satsning. Men synar man reformen inser man snabbt att notan för kommunerna kommer bli enorm. Att vidareutbilda en hel yrkeskår, täcka upp med vikarier under studietiden och möta de löneanspråk som följer med en legitimation, handlar om mycket stora belopp.
Det är pengar som läggs på att göra elevhälsan till en effektivare akutmottagning. Vi ska bli bättre på att plåstra om de elever som kraschar i skolmiljön.
Men tänk om vi räknade annorlunda?
”Se över fabriken”
Alternativet till att rusta ”reparationsverkstaden” (elevhälsan) är att se över ”fabriken" (skolmiljön).
Tänk om vi i stället lade resurserna där de gör störst skillnad: På att ge lärarna en dräglig arbetsmiljö med mindre klasser, så att de har tid och ork att vara de trygga vuxna som våra elever behöver.
”Dyrt i drift”
En sådan reform skulle förvisso kräva en betydligt större post i den kommunala skolbudgeten än vad elevhälsan gör. Fler klassrum och fler lärare är dyrt i drift. Men lyfter man blicken till den samhällsekonomiska nivån ändras kalkylen radikalt.
Vi vet att prislappen för en enda ung människa som hamnar i långvarigt utanförskap – med arbetslöshet, psykisk ohälsa eller kriminalitet som följd – är astronomisk för skattebetalarna över tid.
Det innebär att vi egentligen bara behöver ”rädda" en bråkdel av eleverna i varje årskull från att slås ut, för att en satsning på mindre klasser ska betala sig själv flera gånger om.
”Mer vuxennärvaro”
Vi vet att en tryggare skolmiljö med mer vuxennärvaro gör just detta. Den förebygger den psykiska ohälsa som vi kuratorer idag förväntas hantera när den redan uppstått.
Problemet är det klassiska stuprörstänket. Kommunens skolkonto belastas av kostnaden för mindre klasser, medan vinsten av friskare unga hamnar hos stat och region i form av minskade kostnader för vård, bidrag och polis.
Därför väljer systemet den cyniska vägen: Det anses billigare att utbilda oss kuratorer till avancerade krockkuddar, än att sänka hastigheten på systemet så att eleverna inte kraschar från början.
Väljer den cyniska vägen
Ge oss gärna legitimation och kompetens. Men låt oss inte tro att det är lösningen på skolans kris. Det är bara ett dyrt sätt att hantera symptomen, för i slutändan är det både billigare och värdigare att bygga barnen starka från början, än att försöka laga dem som systemet trasat sönder.
Filip Sandahl, skolkurator och skyddsombud för Akademikerförbundet SSR i Lund
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
Utredning: Skrota extra anpassningar i klassrummet
Därför blir skolan en plåga för ”gråzonsbarnen”
