”Inget av skolledarnas och SKR:s argument håller”
”Ramar behövs när ett system inte längre håller ihop” skriver Karl Thomas Wikström.
Debatt
SKR och Sveriges Skolledare går till angrepp mot förslaget om att reglera lärares undervisningstid i en debattartikel i SvD – vilket fått Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog att rasa.
Karl Thomas Wikström går igenom SKR:s och Skolledarnas argument – och förklarar varför han menar att de inte håller.
På SvD debatt går SKR och Sveriges Skolledare till angrepp mot regeringens förslag om reglerad undervisningstid. De inleder högtidligt med att citera skollagens portalparagraf (1 kap. 4 §) om elevers rätt till utbildning, och ägnar sedan resten av texten åt att såga ett förslag som syftar till att säkra just den rätten.
Undervisning som planeras, genomförs och följs upp av behöriga, professionella och hållbara lärare. Det är en märklig ordning. Man kan inte både säga ”eleverna först” och samtidigt motsätta sig det som gör det möjligt.
Debattörerna lyfter tre huvudargument. Inget av dem håller.
- ”Förslaget gör det svårare för rektorer att ge elever den undervisningstid de har rätt till.”
Nej. Förslaget gör det olagligt att fortsätta lösa skolans problem genom att pressa lärarkåren tills kvaliteten spricker. Ja, det sätter ramar. Det är poängen.
Ramar behövs när ett system inte längre håller ihop av sig självt. När undervisningsbördan blir för hög krymper det som faktiskt avgör kvaliteten: planering, bedömning, uppföljning, anpassningar, elevhälsoarbete och kontakten med vårdnadshavare. Undervisning vare sig börjar eller slutar i klassrummet. Den är för- och efterarbete, analys och professionella beslut. Utan tid blir den kortsiktig, reaktiv och i längden sämre.
Sedan kommer randfallsargumentet att en lärare med 10 elever kan få samma planeringstid som en med 25. Det är att leta efter ett undantag och låtsas att det är reformens kärna. Hur många skolklasser består av 10 elever? Regler görs för normalfallet, annars kan vi aldrig reglera någonting.
Det gör lärarnas slit till budgetregulator
Påståendet att rekryteringen kan bli svårare, särskilt utanför storstäder, är nästan ironiskt. Reformen kommer underlätta detta! Rimliga villkor är en av få åtgärder som faktiskt behåller och lockar behöriga lärare.
”Finansiera reformen”
- ”Förslaget är underfinansierat.”
Om det stämmer är slutsatsen inte ”skrota reformen” utan ”finansiera den”. Det är inte rimligt att skolans budgethål fortsätter täppas igen med övertid, stressrelaterad ohälsa och personalomsättning. I åratal har lärare hållit ihop verksamheten genom att tänja på sina gränser. Det är inte en lösning. Det är att göra lärarnas slit till budgetregulator. Underfinansiering är inte ett argument mot reglering, det är ett argument för politiskt ansvar.
”En dimridå”
- ”Arbetstid ska regleras av arbetsmarknadens parter.”
Det här är en dimridå. Förslaget handlar inte om att staten bestämmer arbetstidens längd. Det handlar om att uppdraget ska vara möjligt att utföra inom arbetstiden, med kvalitet.
I dag varierar förutsättningarna enormt mellan skolor och huvudmän. Resultatet blir ojämlika villkor för lärare och ojämlik undervisning för elever. En reglering fungerar som ett golv: miniminivån som hindrar att verksamheten sjunker under det acceptabla.
”Detta står på spel”
Det som står på spel är inte en schemadetalj. Det är om lärare ska kunna göra jobbet på riktigt. När tiden inte räcker försvinner återkopplingen, uppföljningen, nivåanpassningen och stödinsatserna och det drabbar alltid de elever som behöver skolan mest. Portalparagrafen är inte retorik. Den är en skyldighet. Och det klarar man inte upprätthålla med utbrända lärare. Reglerad undervisningsbörda är ett minimum.
Karl Thomas Wikström, lärare, Nykvarn
LÄS ÄVEN:
