Specialpedagogen: ”Falsk bild av elevhälsans arbete”

I skoldebatten förekommer diskussionen om elevhälsans vara eller icke vara. Professioner ställs mot varandra och kritiken i och mot skolan är skarp. Åsikterna skapar en polarisering i skoldebatten som många gånger ger en falsk bild av elevhälsans arbete.

”Undermåliga kunskaper”

Det blir tydligt för mig som verksam specialpedagog att kunskapen om elevhälsans och specialpedagogens arbete är undermålig. Bristerna kan bero på att organiseringen av elevhälsan inte är tydlig. Lärare har inte insyn i det dagliga arbetet i det tvärprofessionella arbetet i elevhälsan, eller känner sig delaktiga och det skapar frustration.  

Den breda uppfattningen är att specialpedagoger är ”den jobbiga observatören”, lärare känner sig underkastade en annan profession som på något sätt ska ”ha mer kunskap”.

Det blir jobbigt när någon annan går in i klassrummet med andra perspektiv på lärandet. Det upplevs som ett ifrågasättande. Men det är också nödvändigt som en motpol i retoriken kring de ”stökiga eleverna”. Specialpedagogen är givetvis nyfiken på och behöver se eleven i en lärandemiljö. Det är nu våra uppfattningar och perspektiv ibland skiljer sig åt.

”Vi ser annat än läraren”

Vi ser något helt annat är det vissa lärare upplever. Det är logiskt. Vi undervisar inte, vi är där för att se vad som händer och studera eleven i lärandemiljön.

Läraren har sitt uppdrag som kunskapsförmedlare. Specialpedagoger har en annan profession med insikt och kunskap om NPF, men vi är också i grunden lärare. Vi har med oss ett gediget bagage som kunskapsförmedlare och didaktiker.

Specialpedagogens uppdrag är att ta reda på vad som inte fungerar för att tillsammans med lärare undanröja hinder för elevens lärande. Betyder det att läraren är hindret? Såklart inte! Men lärare behöver ödmjukt släppa på prestigen och våga öppna sitt klassrum och välkomna specialpedagogen, i syfte och vilja hjälpa sina elever.

Vi är också i grunden lärare

Betyder det att frågan om det relationella arbetssättet och bemötande helt kan uteslutas i frågan om elevens lärande? Nej. Mår eleven dåligt i skolan så är det inte svårt att ta reda på vad det beror på, och varför vissa elever avstår att gå på vissa lektioner.   

Som specialpedagog på en skola inom Statens institutionsstyrelse arbetar jag med de mest sårbara och utsatta ungdomarna i landet. Ungdomarna har ett skolmisslyckande med sig.

”Skapar barriärer”

Alla historier är sig lika och eleverna kan beskriva varför skolan var kämpig och svår. Oftast berodde det på att lärare brast i det relationella bemötandet och arbetssättet. Det skapade i sin tur barriärer mellan eleverna och deras lärande, eftersom de är beroende av läraren som kunskapsförmedlare. Lärares fokus på elevernas beteende, snarare än lärandet är problematisk.

Många lärare arbetar av naturen relationellt och har lätt att bygga en god relation, även till de mest utmanande elever. Historier om hur lärare lyckas nå dessa elever finns det en uppsjö av. Men ska det verkligen skilja sig åt i hur lärare arbetar och ser på eleven?

Låt inte frustrationen på systemet rinna ned på elevernas rätt till en utbildning!

Emelie Frånlund, specialpedagog i Kungälv/Göteborg 

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Mannerheim: Elevhälsa är inte skola – det är vård och omsorg

Replik: ”Hälsa och lärande går inte att separera”

Replik: ”Elevhälsan inte ett parallellt system”