”Almega strävar efter arbetsro – för skolföretagen”
Christian Liljeros, Susanna Taskila och Karin Hogström svarar på Andreas Mörcks och Almega utbildnings debattartikel.
Replik ”Det är snarare en strävan för skolföretagen och bolagens ägare att i lugn och ro få planera för och förvalta bolagens vinster”, skriver fack och lärare inom Academedia i en replik på Andreas Mörcks och Almega utbildnings debattartikel.
Vid en första anblick kan Almega Utbildnings och Andreas Mörcks inställning till skolreformer verka väldigt ambivalent. För å ena sidan uttrycker man ett genomgående motstånd mot allt vad förändringar innebär med hänvisning till att skolan är ”förändringstrött”, att skolan blir ett politiskt slagträ. Argumentet är välbekant, det är lärarna som får betala priset genom ökad arbetsbelastning och sämre förutsättningar.
I nästa andetag är Almega och Mörck påfallande angelägna om att reformer på skolans område sker – så länge det är av rätt sort. I artikeln och på andra plattformar slår man fast att flera förändringar är nödvändiga och föreslår ytterligare därtill. Initialt förefaller denna dubbelhet motsägelsefull, men det finns en förutsägbar logik och strategi där bakom.
Regleringar
Almega och Mörck kommer vara positiva till precis så många förändringar på skolans område som får dem att framstå som en seriös samhällsaktör. Mer specifikt kommer man obehindrat att ställa sig bakom eller driva på för reformer som gynnar deras medlemsföretag, företrädesvis skolaktiebolag, och i förlängningens dessas aktieägare. Alldeles oberoende av hur många eller få utredningar och förslag som finns på den skolpolitiska kartan så kommer Almega och Mörck konsekvent vara emot allt som riskerar att störa skolföretagens produktivitet och i förlängningen lönsamhet för deras ägare.
Till skillnad från vår arbetsgivarorganisation är vi glada över att även friskolor kommer att omfattas av offentlighetsprincipen framgent. Inte bara utifrån den faktiska nödvändigheten och nyttan i att kunna granska hanteringen av offentliga medel utan även ur ett symboliskt perspektiv. Lärares arbete i friskolor kan betraktas som mer likvärdigt om vi har samma krav på oss som våra kollegor i kommunala verksamheter.
Arbetsro är en bristvara
Mörck profilerar sig och sin organisation som värnare av lärares arbetsmiljö och förespråkare av arbetsro. Men även om arbetsro är eftertraktat, är det en bristvara i dagens skola. Den stress och oro som lärare upplever härrör dock sällan från politiska utredningar i sig. Den verkliga stressfaktorn är den systematiska obalansen mellan krav och resurser.
För lärare i vinstdrivande friskolor tillkommer dessutom ytterligare press, kravet på lönsamhet och avkastning till ägarna. Trots att lärararbete borde värderas lika, är vi inte där idag. Lärare i friskolesektorn har ofta sämre villkor än sina kommunala kollegor. Några exempel är kortare semester, längre årsarbetstid, vilket berättigar att ännu fler arbetsuppgifter utkrävs. Vi har en betydligt lägre grad av anställningstrygghet i kombination med en mer uttalad lojalitetsplikt. Vi har sämre förutsättningar att fortbilda oss samt i genomsnitt färre legitimerade, behöriga kollegor.
Lugn och ro för ägarna
Så när Andreas Mörck och Almega förfäktar arbetsro i skolan så måste det snarare förstås som en strävan om arbetsro för skolföretagen att få styra och effektivisera deras verksamheter samt för bolagens ägare att i lugn och ro få planera för och förvalta bolagens vinster.
Christian Liljeros, Susanna Taskila, Karin Hogström
Lärare inom Academedia och fackliga ombud
LÄS MER:
För och emot: Striden om skolan som aktiebolag
