”Ibland frågar man sig för vems skull man dokumenterar”

Rapport Dokumentationen har fått ta en allt större del av jobbet, enligt Johan Algander, specialpedagog på Bergsskolan åk 7-9, Luleå med 16 år i läraryrket.
– Dokumentation är en viktig och naturlig del av yrket: pedagogiska kartläggningar bildar viktiga ledtrådar till hur elever, lektioner och skola utvecklas, säger Johan Algander.
Han anser att dokumentationen har fått ta en allt större del av jobbet. Förmodligen en spegling av dagens samhälle där kontroller, granskningar och anmälningar blir allt vanligare, menar han.
– Det är tidskrävande och jobbigt. Framför allt när saker går fel eller faller utanför ramarna.
– När elever misslyckas, vid kränkningar och vid social problematik med vårdnadshavare kan dokumentationskraven bli riktigt betungande, säger Johan Algander.
– Det är inte så att dokumentation inte behövs, men ibland frågar man sig för vems skull man dokumenterar.
Johan Algander känner viss osäkerhet vilket språk han ska använda i dokument som kan läsas av kollegor och vårdnadshavare.
– Till skillnad mot till exempel sjukvården har vi lärare inget formellt språk att använda oss av. En annan osäkerhetsfaktor är frågan hur materialet ska sparas och dokumenteras och hur man ska förhålla sig till GDPR.
Han har aldrig funderat på att byta jobb på grund av den ökande dokumentationsbördan, men helt klart finns mycket ”fyrkantigheter” som stör.
– Alla elever låter sig inte placeras i digitala administrativa system, typ lärplattformar. Och ibland kan utvecklingssamtalen gå till att fylla i olika blanketter korrekt i stället för att man ägnar sig åt det som verkligen vore värt att prata om.
Han har inga färdiga lösningar på hur dokumentationen ska bli smidigare. Idén med lärar-assistenter som regeringen föreslår skulle kanske fungera – eller kanske leda till en byråkratisk överbyggnad?
– Jag är osäker på om dokumentationen verkligen leder till ökad kvalitet på skolan och undervisningen, eller om den bara leder till ökad — dokumentation?
Omgivningen måste kunna lita på att vi kan vår profession.
Maria Wiman, lärare i svenska och SO vid Östra Grundskolan, Huddinge, med tio år i yrket är också kritisk.
Maria Wiman, grundskollärare.
– Läraryrket är komplext och handlar om lärande, men i stället för att fokusera på undervisning går alltför mycket tid åt att i redogöra för allt och alla hur och vad vi gör. Problemet är att vi hamnat i en situation där vårt jobb ska redovisas i detalj, vilket är enormt tidsödande, säger hon.
Tidigare förde hon egna anteckningar om undervisningen och elevers kunskapsutveckling. Sedan de digitala lärplattformarna infördes krävs ständiga uppdateringar, så att kollegor, föräldrar och skolledning kan se vad klasserna gör.
– Jag har 90 elever i fem ämnen och så fort vi börjar på ett nytt arbetsområde förväntas jag göra en ny matris för varje elev. Tiden som går åt till det underlättar inte per automatik varken undervisning eller bedömning.
Hon skulle mycket hellre ägna den tiden åt eleverna.
– Omgivningen måste kunna lita på att vi kan vår profession, utan att den hela tiden ska behöva synliggöra och uppdatera varenda millimeter av arbetet vi gör.
Hon jämför med andra yrkesgrupper:
– Hur många utomstående går med självklarhet in och ifrågasätter och petar i en läkares arbete, journaler och ordinationer?
— Nej, mer tillit till lärarna och mindre detaljstyrning skulle gynna undervisningen.