Pisa är inte VM i skola för att användas i egna agendor

Som alla skolintresserade har märkt har det stora Pisa-drevet dragit igång igen. Idag publicerades Pisa 2022. Mängder av organisationer och personer vill nu vara med och forma bilden av resultaten.

Vad man först och främst kan konstatera är att många länder har fallit i resultat. Detta var förväntat eftersom mätningen är den första efter en global pandemi. Det intressanta i det sammanhanget är att Sverige ändå har fallit lite mer än genomsnittet. Vi kan i alla fall säga att några positiva resultat för den svenska modellen för pandemibekämpning i alla fall inte syns i den här mätningen. Pandemin verkar i stort sett ha påverkat alla länder ungefär lika.

Bra att inte försöka maska

Pisa-resultaten används ju ofta politiskt på olika sätt. Det var därför ändå bra att regeringen i alla fall inte försökte maskera resultaten. Man skriver i sitt pressmeddelande idag att: ”Aldrig tidigare har Sverige tappat så tydligt i en kunskapsmätning. Dessutom ser vi att de tre internationella studier som presenterats under 2023 alla visar samma sak. Svenska elevers kunskaper har försämrats på flera områden. I en vanlig klass med 30 elever fanns det tidigare 5 elever som inte kunde läsa ordentligt, och nu är det 7 elever.”

Det här är naturligtvis väldigt allvarligt. Sveriges stora problem fortsätter vara likvärdigheten i skolsystemet. Skolverket skriver också i sin rapport:

”Ytterst viktiga observationer”

”Rektorer har i enkäter fått uppge hur de uppfattar tillgång till och brist på olika resurser för sina skolor. Rektorerna uppger att det är mindre klasser och färre elever per lärare i skolor med en mindre gynnsam socioekonomisk elevsammansättning. Detta gäller i såväl Sverige som för OECD i genomsnitt och visar på att det finns en viss grad av kompensatorisk resurstilldelning. Men samtidigt är andelen lärare med behörighet i sina ämnen lägre på skolor med en mindre gynnsam elevsammansättning i Sverige. Dessutom upplever rektorer på mindre socioekonomiskt gynnade skolor i högre grad att brist på adekvat utbildad personal är ett hinder för undervisningen på deras skolor. I OECD i genomsnitt syns inga sådana skillnader. För Sveriges del visar alltså PISA 2022, liksom tidigare studier, att när det gäller kvalitativa aspekter på lärarresurser är tilldelningen omvänt kompensatorisk.”

Det verkar faktiskt som om många skolor med tuffare förutsättningar har fått mer resurser i Sverige.

Notera ”omvänt kompensatorisk”. Det här är ytterst viktiga observationer. Det verkar faktiskt som om många skolor med tuffare förutsättningar har fått mer resurser i Sverige. Det här beror nog till stor del på genomslaget i landet för den modell Stockholm stad tog fram under Lotta Edholms ledning. En modell som ger skolor med extra stora utmaningar betydligt mer pengar än tidigare. Samma modell har i princip börjat tillämpas i Såväl Göteborg som Malmö (om jag förstår saken rätt). Det gör att rektorer i utsatta områden i högre grad svarar i Pisa att de har resurser.

Men det de inte kan är att hitta personal med rätt kompetenser. Det borde vara nästa steg för Sverige att fundera över. Hur kan vi se till att de utbildade skickliga lärarna arbetar där eleverna mest behöver dem? Och det är ju just till sådana resonemang Pisa är till för. Pisa är inte en tävling, inte VM i skola, utan främst en undersökning som ger kunskaper om styrkor och brister i det egna skolsystemet.

Vänder tillbaka till Skolkommissionen

Förutom den information och de trender som nu speglas i sociala och andra media tycker jag egentligen det finns några andra saker med Pisa som är intressanta. På sidan 23 i OECD:s egen rapport kan man se kopplingen mellan finansiering och resultat. Det visar sig att det finns en tydlig koppling mellan dem. Det betyder att den allra viktigaste förklaringen till varför länder får det resultat de får i Pisa är hur faktiskt mycket de investerar i utbildningsväsendet. Om man ser till att det finns hyfsade lokaler, någorlunda vettiga klasstorlekar, läromedel och sedan i dessa lokaler sätter någorlunda väl utbildade lärare så går det sällan fel. Jag vill i det sammanhanget vända tillbaka till Skolkommissionen 1946 som skriver:

”Insikten att detta värv är vanskligt och att det kräver insats av hela personligheten utgör en del av lockelsen, medvetandet att uppgiften är en av de viktigaste samhället kan anförtro en medborgare utgör en annan del. Man bör alltså kunna räkna med att stora ungdomsskaror alltid kommer stå beredda att välja läraryrket, om detta av statsmakterna erhåller de yttre och inre betingelser för att även i övrigt vara lockande”

Finland vinner fortsatt solklart Pisa-tävlingen när det gäller likvärdighet.

Se till att göra läraryrket attraktivt för unga människor – så löser vi de flesta problem i skolan. Och för det finns det inga snabba lösningar utan överenskommelser och reformer som ska verka i decennier. Vi väntar på dem.

En av de viktiga sakerna med denna koppling mellan investeringar och resultat är att det inte finns någon anledning att jämföra sig med länder som inte investerar lika mycket i skolan som vi gör. Pisa kan vi bara använda för att se vad som skiljer oss från de länder som liknar oss. Därför är Skolverkets sammanfattning (på sidan 7 i den svenska rapporten) så viktig:

”Sverige framstår som ett genomsnittligt land när det gäller likvärdighet i resultaten. Jämfört med övriga nordiska länder (Finland, Danmark, Norge och Island), uppvisar Sverige däremot en lägre grad av likvärdighet.”

Sjunker när det gäller resultat

En intressant utveckling sker i Finland. Man vinner fortsatt solklart Pisa-tävlingen när det gäller likvärdighet. Skillnaderna mellan skolor i Finland är fortsatt mycket små. Men man sjunker ner genom startfältet när det gäller resultaten. Min misstanke, som också stöds av vissa finska forskare, är att detta handlar om en ganska ogenomtänkt digitalisering men också att de 20 år efter Sverige ger sig in i och det konstruktivistiska pedagogiska träsket (ursäkta ordvalet men jag tycker så) där undervisning blir något fult och elevers egna aktiviteter sätts i främsta rummet. Digitalisering och konstruktivistisk undervisning leder ofta till individualisering och minskat läraransvar, istället för de kollektiva lärarledda lärprocesser som oftast är bättre.

Det som nu egentligen behöver ske är att alla de som är intresserade av svensk skola och reformer sätter sig ner och läser rapporterna noggrant. Att myndigheter och departement diskuterar den djupa information som finns i det undersökningsinstrumentet som heter Pisa. Det vi inte behöver (den här gången heller) är att resultat används för att driva egna agendor och till ogenomtänkta beslut.