Wiman: Nya läroplanen får inte döda elevernas kreativitet

Häromdagen fattade regeringen det väntade beslutet om att ändra kursplanerna för grundskolan. Från och med 1 juli 2021 kommer vi lärare att lägga mer vikt på fakta och förståelse. Detta innebär att vi framför allt i de naturorienterande och samhällsorienterande ämnena ska betona kunskaper istället för förmågor. Man inför också en tydligare progression mellan årskurser och man har gjort sitt bästa för att minska stoffträngsel.

Gott så. För många är detta efterlängtat och många lärare har efterfrågat en mer konkret läroplan. Det finns dock en fara i denna nya betoning av fakta och kunskap. Jag är rädd för att kraven på mätbarhet nu kommer att brisera fullkomligt. Årtal, namn och multiplikationstabeller är förvisso viktiga att förmedla och de är utan tvekan fördelaktiga att ge prov på. Det blir enkelt att bedöma, enkelt att sätta poäng och enkelt att dra gränser mellan betyg. Mätbarheten är fullkomlig. Alla elever kan efter resultat placeras efter måttstock.

Men vi glömmer något här. För mycket fokus på fakta, betyg och stelbenta ramverk kan vara förödande för elevernas motivation. Låt oss inte glömma bort vilka som av plikt är nödda och tvungna att sitta i skolbänkarna varje dag. Vi pratar om busiga barn och förvirrade tonåringar. Självklart ska de gnugga glosor, plugga in Sveriges geografi och traggla det periodiska systemet. Naturligtvis är det vår skyldighet att förse dem med fakta om vetenskapens alla komplexa parametrar. Men – och detta är viktigt – fakta i sig själv är sällan fullgott. Om vi vill ha nyfikenhet och kunskapstörst krävs något mer, kanske till och med något bortanför mätbarhetens själlösa fyrkantighet. 

Det ligger en fara i synsättet att själva faktadetaljen är slutmålet för lärandet, att det liksom tar stopp vid förvärvat sakinnehåll. Ofta krävs något mer för att gnistan ska tändas på riktigt och för att det ska vara värt att bångstyrigt gneta sig vidare. Och det är ju precis här förmågorna kommer in med allt vad det innebär av att omsätta vetande i praktiken, att levandegöra och på riktigt använda insikterna. Om vår reviderade läroplan lägger alltför stor tyngd vid att eleverna ska kunna leverera korrekta svar på lärarens otvetydiga instuderingsfrågor är jag rädd att vi kommer att gå miste om något som svensk skola länge har varit bra på, nämligen att fostra kreativa, idètestande och innovativa medborgare med driv och pannben. 

Vi som är gamla i gemet vet ju att fakta och analys är beroende av varandra, att det ena förutsätter det andra. Att läroplanen nu skrivs om och förtydligas är måhända bra. Jag vet att vi är många som har tampats med den av olika anledningar. Nu är den reviderad med allt vad det innebär. Men låt oss för allt i världen inte förblindas av kunskapsbetoningen på ett sätt som gör att den förenklade mätbarheten tar över fullkomligt. Eleverna är ju levande människor, av kött och blod, med pirrande idéer och storartade tankar – inte passiva kärl som enbart väntar på att fyllas med objektiva fakta.