”I varje människa finns en möjlighet till utveckling, bara hon får rätt ledning.” Orden är Ellen Keys och lika giltiga i dag som för hundra år sedan.

Möjligheten till ”rätt ledning” – i form av behöriga och legitimerade lärare – är långt ifrån jämlikt fördelad i Sverige. Sveriges Lärare har gått igenom all statistik över lärarbehörigheten och sammanställt den i en rapport som ger en bekymmersam bild: den pedagogiska segregationen är omfattande.

Skolsystemet är som ett landskap där flodens vatten flödar rikligt över redan gröna dalar, medan de torra marker som mest behöver näring lämnas därhän. Med andra ord: elever i socioekonomiskt gynnade områden får i hög grad undervisning av behöriga lärare. I mindre gynnade områden är andelen obehöriga däremot skyhög.

Orättvisorna följer även geografiska linjer. I glesbygdskommuner är lärarbristen utbredd. En liten ort på landet borde inte innebära mindre tillgång till kvalificerad undervisning och därmed sämre livschanser. Men det gör det.

Huvudmännen tar inte sitt ansvar

Den tysta konsekvens som sällan diskuteras är att när obehöriga lärare sätts att undervisa så ökar belastningen på oss behöriga. Vi förväntas då handleda, stötta och täcka upp. Det är ett slitage som riskerar att bli en ond spiral. En skola som bygger på nödlösningar blir till slut beroende av dem.

Det går inte att komma ifrån huvudmännens ansvar. Vi har ett skolsystem med kommunala och fristående huvudmän som inte skapar goda arbetsvillkor och löner som står sig mot andra akademikeryrken. En del huvudmän väljer till och med medvetet obehöriga framför behöriga. Smitvägarna för huvudmännen måste stängas och läraryrket bli attraktivt för fler.

Staten måste öka pressen – nu

Legitimationsreformen skulle vara en garant för kvalitet, men dagens regelverk liknar snarare ett stängsel med vidöppna grindar. Fortfarande är bara 70 procent av lärarna i grundskolan behöriga. I fritidshemmen och de anpassade skolformerna är situationen än mer akut.

Reformen urholkas genom många och omfattande undantag, svag statlig tillsyn och långa tidsbegränsade anställningar utan krav på legitimation. Det är hög tid att staten ökar pressen på huvudmännen:

• Gör undantagen till just undantag genom kortare tidsgränser för anställningar utan legitimation.
• Se till att tjänster aldrig får avanmälas hos Arbetsförmedlingen förrän en legitimerad lärare anställts.
• Skärp tillsynen och inför kraftfulla sanktioner och skadestånd för huvudmän som bryter mot regelverket.

Barns och elevers rätt till välutbildade lärare borde inte få vara beroende av plånbok och postnummer. Det handlar i grunden om den rätt till utveckling som Ellen Key talade om. När ska politikerna vakna upp och inse att legitimationsreformen måste fullbordas?

Ledare i Vi Lärare #1 2026

LÄS MER:

Anna Olskog: Tre år med Sveriges Lärare – tre år av handlingskraft

Anna Olskog: Skolan är Sveriges viktigaste val

Anna Olskog: Liberalerna famlar mellan Caligula och klokskap

Anna Olskog: Misstag att skära på utbildning i demografins namn