Så här enkelt skulle vi kunna få mindre klasser
Krönika ”Ge blanka fasen i att lägga ner skolor! I förlängningen skulle skolpersonal få rimlig arbetsbelastning och ungskruttarna skulle bli sedda och bemötta utifrån sina egna förutsättningar”, skriver Maria Wiman.
En gång i tidernas begynnelse hade jag en klass som var mer vild än tam. Vi skulle åka på skolans traditionella trivseldag där vi skulle spendera en fullspäckad heldag med teambuildande övningar. Det var kollektivtrafik dit, promenad längs branta dalar och höga höjder och sedan ett gigantiskt skogsområde fyllt av potentiella faror och adrenalineggande storfält.
Jag hade galopperande blödande magsår inför denna gruppstärkande mysdag. Vi var för få vuxna på för många barn och jag hade färskt i minnet hur ett särdeles bubbligt hjärtegull på senaste utflykten hade stått på broräcket högt över bilvägen och gastat: “Maaaariiiiaaaa – titta på mig!!!”.
Låt allt bara lösa sig självt
Men gud hör bön och miraklens tid är icke förbi. Lagom till friluftsdagen spreds en välsignad magsjuka bland eleverna och över tio knoddar låg sjuka i hemmets trygga vrå. Plötsligt var vi bara tjugo barn på två vuxna och allt gick som smort.
Det är väl fantastiskt när saker bara löser sig av sig själva? Ta de minskade barngrupperna till exempel. Nu har det fallit sig så att det knarriga världsläget, folks bristande vandel, de tomma spargrisarna och den allmänna domedagskänslan har gjort att människor slutat skaffa barn. Barnkullarna blir mindre bara sådär hux flux.
Nu är jag ingen mästare på matematik. Men jag kan lägga ihop ett och annat. Å ena sidan har vi lärare som kraxar i falsett om fler vuxna i skolan och å andra sidan beräknas antalet 6–15-åringar vara 200 000 färre år 2038 än idag. Kalla mig Einstein men är inte detta ett alldeles gyllene tillfälle att helt lätt och ledigt bara låta allt få lösa sig själv?
Som en magsjuka inför en trasslig friluftsdag!
Ni fattar va? Ge blanka fasen i att lägga ner skolor! Låt antalet vuxna finnas kvar i befintligt antal lokaler och låt kommande elever gå i mindre klasser med fler utbildade vuxna i en skola som faktiskt typ… har en chans att fungera? Då skulle skolpersonal få rimlig arbetsbelastning och ungskruttarna skulle bli sedda och bemötta utifrån sina egna förutsättningar. Fatta vilken grej! Som en magsjuka inför en trasslig friluftsdag! Saker bara löser sig (hihi)!
Ta tillfället i akt!
Jag är inte naiv. Jag är hyfsat torr bakom öronen, gammal, krum och härdad. Jag vet att det är portmonnän som styr och att beslutsfattare helst tänker exakt så långt som näsan räcker. Att lägga ner skolor är förstås en ekonomiskt fiffig lösning, om man räknar framgång i siffror alltså. Som det är nu räknas skolpengen per elev vilket gör att man måste tänka väldigt kortsiktigt om man vill vara exemplariskt sparsam. Att friskolor har i princip fri etableringsrätt bidrar också till att kommunerna står handfallna när nya skolor byggs trots skralt elevunderlag.
Men tänk om man tog tillfället i akt när barnkullarna minskar! Om man liksom smidde medan järnet var varmt och vände denna nya situation till något positivt. Tänk om man gav blanka fasen i att blaffa upp nya skolor på löpande band men lät de befintliga finnas kvar. Då skulle vi kunna prova på att ha en alldeles rimlig mängd elever på en alldeles rimlig mängd vuxna i härligt luftiga lokaler. Det är ju rena rama utopin!
I en sådan verklighet skulle jag kunna följa med på hur många moralförstärkande friluftsdagar som helst utan minsta bön om explosiv magsjuka! Förändringens vindar blåser så friskt! Känner ni livet i er?
LÄS MER:
Skolor riskerar att läggas ner i var tredje kommun
Färre barn – då kan lärare tvingas byta skola
Facket om skolor som riskerar att läggas ner: ”Gyllene chans”
