Tänk om man var typ landsbygdsminister. Fatta vad mycket man skulle ha att ta tag i. Man skulle kunna stötta bönder och kämpa för en levande landsbygd. Man skulle kunna slå ett slag för hållbart skogsbruk och stärka svensk självförsörjning. Men framför allt skulle man kunna vända himlen ut och in för att få bort den TVÅNGSVEGETARISKA SKOLMATEN!!!

Ja, man hör ju på ordet. Tvångsvegetariskt. Det är tunga grejer.

Ännu en klockren reform...

Vår landsbygdsminister Peter Kullgren har kavlat upp kavajärmarna och gjort ordentligt slag i saken. Härom veckan gick han ut och vittnade om trötthet, järnbrist och vrålhungriga skolelever. All vegetarisk mat i skolan gör helt enkelt att hårt tränande 15-åringar blir utmärglade och apatiska. Ja, det är tydligen helt omöjligt att bli mätt utan köttbullar, fläskkorv och baconinlindad kyckling. 

Inför valet ska landsbygdsministern gå ut och kräva att skolor måste erbjuda minst ett köttalternativ per dag. Wow. Ännu en klockren reform som skolan aldrig bett om!

Vem ska berätta för Kullgren att skolmaten kanske inte är landsbygdsministerns angelägenhet överhuvudtaget, att han är ute och snurrar på märkliga tassemarker? Vem ska berätta för honom att skolmaten i Sverige följer Livsmedelsverkets rekommendationer där näringsriktighet är en grundläggande princip? Och vem ska ta bladet från munnen och upplysa ministern ifråga om att det måste bli ett slut på populistiska tramsutspel någon himla gång?

Bägaren står redan och skvalpar på kanten.

Kan skolan snälla få vara lite fredad från spontana infall sprungna ur beslutsfattares pilska iver att göra lite avtryck innan det är försent? Utbildningsministern gjorde en stor grej av att lagstifta bort fula skolor häromdagen, Moderaterna vill införa obligatoriska friluftsdagar en gång per termin och nu ska staten in och röra i skolkökens karotter. Jag menar, valrörelsen har knappt börjat och bägaren står redan och skvalpar precis på kanten. Herregud – tänk på våra nerver! Hur mycket mer ska vi tåla innan valdagen kommer?

Det kan de få pyssla med

Det hade varit förnämligt om rikspolitikerna kunde ägna sig åt jättefrågor. Jag tänker på sådana där massiva megaproblem som skolans finansiering, styrdokumenten eller hur vi ska uppnå likvärdig utbildning. Sånt kan de pyssla med. Resten kanske får vara upp till kommuner, huvudmän, rektorer eller – rent av – lärare. 

Det är 184 dagar kvar till valdagen. Valium. Jag tror att jag behöver valium.

• Fler krönikor av Maria Wiman hittar du här

LÄS MER:

Ministerns utspel: Förbjud fula skolor

Wiman: Allt jag ville säga – men inte kunde

Maria Wiman: Jag är less på att bli daltad med