Allt börjar inte alls med en bra lärare...

Minns ni den där peppiga reklamkampanjen som Lärarförbundet gick ut med för några år sedan? “Allt börjar med en bra lärare” basunerades ut på färggranna affischer med helnöjda kändisar. Bland andra Mark Levengood, Christer Fuglesang och Alexandra Pascalidou log bländande mot kamerorna. Deras tacksamhet visste liksom inga gränser.

Jag har funderat en hel del på detta. Jag är ju ingen pr-agent eller så men jag kan ändå inte låta bli att grubbla över om inte denna säkerligen kostsamma reklamkampanj skulle kunna återanvändas?

Den behöver visserligen putsas en smula, det måste göras lite finlir här och där, några mindre justeringar. Till exempel bör man byta ut en strålande Mark Levengood mot en januaritärd lärare med halvdöd blick och krum rygg. Man behöver också göra en smärre ändring i själva budskapet. Men det är på det stora hela bara petitesser, bara lite puts i kanten så att säga.

Både nyfiket och bestört

I den nya vardagsrealistiska kampanjen ska en medfaren lärare stå med armarna i kors och ringarna under ögonen ska vara av det slaget som ingen concealer i världen rår på. Redan där kommer den förbipasserande vardagsmotionären att reagera och stanna upp. ”Vad är detta för ogudaktig kampanj", kommer hen tänka lika nyfiket som bestört. 

Sedan kommer vi till det något modifierade budskapet. Så här ska det stå:

”Allt börjar med modiga skolpolitiker på riks- såväl som kommunnivå som inser att lärare behöver förutsättningar för att göra sina jobb.

Allt börjar med beslutsfattare av rang som bestämmer sig att gå från ord till handling, att om så behövs kroka arm till och med över blockpolitiska gränser för att få till kloka långsiktiga lösningar för att svenska lärare ska hålla.

Exakt ingenting börjar med leende kändisar som berättar för lärare att de är viktiga.

Allt börjar med lärare som får tid att för- och efterarbeta lektioner, lärare som omsluts av elevhälsoteam som handfast stöttar elever i konkreta undervisningssituationer.

Allt börjar med vårdnadshavare som har tilltro till professionen och, i den mån de kan, lämnar sina barn utsövda och med frukost i magen.

Allt börjar med skolledare som orkar vara kvar på samma arbetsplats i flera år. Och – självklart – allt börjar med fungerande internet, funktionella kopiatorer, okomplicerade skolplattformar, uppvärmda lokaler, rikliga mängder läromedel, lagom stora klasser och gedigen lärarutbildning som på riktigt förbereder studenterna för kommande arbetsliv.

(Och exakt ingenting börjar med leende kändisar som berättar för lärare att de är viktiga.)”

Viktigare att vara cynisk

Jag inser så här i efterhand att texten kanske blir lite väl lång för att vara framgångsrik och säljande på en reklamaffisch. Kanske orkar inte gemene man läsa ett så krasst och praktiskt budskap, fullspäckat av slit, möda och migrän?

Glitter och glamour är såklart mycket mer lättuggat men jag tänker att det nu mer än någonsin är viktigt att vara lite uppfriskande cynisk. Nu när det är dags för ny avtalsrörelse kanske det faktiskt är extra viktigt att vara lite stenhårt gråbitter? 

(Jag gissar att det inte är några som helst problem att hitta en lätt krokig januaripräglad lärarfigur för fotografering men om det skulle krisa så finns jag här till förfogande.)

LÄS MER:

• Här hittar du fler krönikor av Maria Wiman