”Man måste vara beredd att hålla i denna satsning – även om vinden vänder, öknen blommar eller det blir regeringsskifte”, skriver Maria Wiman.

Jag minns biblioteken från min egen skoltid. Där fanns fluffiga kuddar, böcker på snurriga hyllor och i avlägsna hörn kunde man läsa Kropp och knopp i KP till örsnibbarna färgades röda. Det fanns skolbibliotekarier som kunde hjälpa en att matcha bok efter intresse och som lämnade en ifred när man behövde andas en stund.

Ja, jädrar i min lilla låda vad mycket jag har läst i mina dagar. Mycket har jag att tacka de gedigna bokhyllorna i min barndoms skolor. Därför blev jag själaglad och myspysig i bröstet när jag läste om regeringens höga ambitioner. Från och med 2025 kommer det att vara lag på bemannade skolbibliotek! Man satsar flera hundra miljoner på läsfrämjande arbete! Rena rama julafton för tusan. 

Hoppas att man har tänkt till ordentligt

Jag hoppas att det här blir bra nu. Jag hoppas att man har tänkt till ordentligt och inte hasplat ur sig något i farten bara för att få frejdiga ryggdunkningar och kvittrande hurra-rop. Om det här på riktigt ska ge resultat måste man tänka långsiktigt. Vägen till kommande generationer av läslusiga boknördar är nämligen snårig och full av fallgropar. För att vi ska lyckas överbrygga det numera välkända lästappet krävs nyktra och städade politiker med verkliga ambitioner. 

Det kommer att krävas böcker och bibliotekarier men också genomtänkt och strukturerad lästräning.

Jag vill inte måla fan på väggen men i egenskap av olyckskorp måste jag ändå ta bladet från munnen. I värsta fall är detta en symbolpolitisk dagslända där man slentrianmässigt tillskjuter lite extra resurser för en kort tid. Landets alla skolor anställer bibliotekarier på löpande band, svensklärare fortbildar sig och byter bana för att täcka upp glappet och rätt som det är säger det poff och tjoff! Från ena dagen till den andra försvinner statsanslagen och kosingen från politikernas penningpung slutar flöda. Kvar står då skolorna med finfina bibliotek men inga pengar att underhålla dem. Och vad i hela vidivitten gör man då? Då måste man dra in på något annat. Kanske säga upp en elevassistent eller två? Kanske skära ner på elevhälsan, trycka in fler elever i klasserna eller ge blanka fasen i att köpa in nya läromedel.

Måste vara beredd att hålla i

Missförstå mig rätt nu – det här är ett utomordentligt förslag. Men endast om man tänker längre än näsan räcker. Att på riktigt satsa på läsning, att med själ och hjärta gå in för att skapa en ny generation bokmalar kommer att kräva ett gediget grovjobb i många år framöver. Det kommer att krävas böcker och bibliotekarier men också genomtänkt och strukturerad lästräning. Uppförsbacken är tvärbrant och hög. Man måste vara beredd att hålla i denna satsning hårt, även om vinden vänder, öknen blommar, det blir regeringsskifte och man som politiker drabbas av andra plötsliga nycker. 

Släng mig i sjön – det här blir en utmaning!