FHM:s allmänna råd om städning är skrattretande
Krönika ”Tänka sig så lätt det måste vara att sitta på sin mjuka kontorsstol med sin lilla termos och mandelkubb och dikta ihop alla dessa snillrika råd”, skriver Maria Wiman.
Minns ni Folkhälsomyndighetens rekommendationer under pandemin? Vi skulle hålla avstånd i klassrummen, möblera glest, desinficera alla ytor regelbundet, ha öppna fönster (i december!), eleverna skulle inte få mötas i korridorerna, ja jisses Amalia. Som vi skrattade (ja, tills vi började gråta alltså)!
Det är ju sånt där som man har förträngt långt ner i det undermedvetnas smalaste dalgångar, sådant där som endast kommer fram i gruppterapi och under djup traumahypnos.
Men man kan ju tillåta sig att fundera lite mellan varven. Finns det inte ibland ett alldeles oförskämt ekande stort glapp mellan myndighet och faktiskt verksamhet? Som att den ena sitter i en parallell dimension och fabulerar ihop villkor som vi andra, i den parallella galaxen, förväntas ta emot och göra till verklighet. Alldeles på måfå liksom.
Ner på minimal detaljnivå
Jag har till exempel roat mig med att läsa Folkmyndighetens allmänna råd om städning i skolor. Det är ju helfestligt! Vet ni att det finns rekommendationer ända ner på minimal detaljnivå? Här kan man till exempel läsa att man ska använda städmetoder som minimerar att antalet dammkorn – här citerar jag – ”virvlar upp”. Man skall också med fördel använda centraldammsugare med effektivt filter. Likaså kan man läsa att textil inredning, såsom soffor och fåtöljer, bör dammsugas nogsamt dagligen. Kuddar och gardiner ska tvättas regelbundet, allrahelst veckovis. Gymnastikredskap ska rengöras ofta, dörrhandtag och lysknappar ska torkas minst en gång varje dag och det ska helst inte ligga böcker på hyllor ty då blir det himla dammigt.
Man måste känna sig som gud fader själv.
Hihi! Tänka sig så lätt det måste vara att sitta på sin mjuka kontorsstol med sin lilla termos och mandelkubb och dikta ihop alla dessa snillrika råd! Det måste vara så roligt att bara tuta och köra utan minsta tanke på hur vardagen ser ut i den parallella dimensionen där alla dessa fantasier faktiskt förväntas realiseras! Man måste känna sig som gud fader själv.
Finns det någon förankring?
Jag kan dock finna dessa parallella världar aningen frustrerande. Jag läser till exempel att mina lärarkollegor på en skola i Uppsala själva tar hem och tvättar skolans gardiner efter att kommunen varit extra nitisk i sin läsning av Folkhälsomyndighetens allmänna råd. ”Jag tror inte att någon lärare upplever det som betungande”, säger skolans eget skyddsombud.
Men dra mig baklänges i näshåren.
Det är väl kanonbra att skolan är dammfri och skinande ren. Men hur i hela friden ska vi få ihop allting? Hur fet måste städbudgeten vara? Hur mycket ska lärare ta av sin planeringstid för att kvacka lokalvårdare? Menar man allvar med dessa allmänna råd, tror man på dem själv, hade man himla roligt när man skrev? Har man någon som helst förankring i någon slags krass verksamhet med åtstramade budgetar och en uttröttad lärarkår? Jag frågar uppriktigt.
Fnissar elakt för mig själv
Ibland blir jag en liten lumpen person. Då fantiserar jag att jag ska skriva allmänna råd till Folkhälsomyndigheten, Skolverket och Skolinspektionen. Jag tänker små usla tankar om hur jag ska gå in på detaljnivå i deras vardag, att jag ska diktera halvt omöjliga villkor för hur de ska koka kaffe, putsa tangentbord och städa skrivbordslådor.
Då fnissar jag inte så lite elakt för mig själv, allt medan jag dammtorkar skåpen i klassrummet med sällan skådad frenesi.
LÄS MER:
Förslaget: Uppgifterna som lärare ska låta bli
