För sju år sedan publicerade Utbildningsradions samhällsprogram ”Skolfront” ett inslag som hette ”Kan alla klara kunskapskraven?” (Nås numera endast via UR Access). Avsnittet handlade om eleven Madeleine, 17 år, som kämpade med skolan och nu gick om årskurs nio för andra gången.

Madeleine tillhör gruppen med lägre teoretisk begåvning – inom normalspannet. Eleverna inom den här gruppen har svårt för abstrakt tänkande och kan inte nå de högt ställda kraven för E – hur mycket extrastöd de än får. Dessa ungdomar blir enligt Maria Refors Legge, jurist och doktor i offentlig rätt med inriktning mot utbildningsrätt, helt utslagna i dagens skolsystem, trots att de ofta har andra talanger än teoretiska och hade kunnat bli utmärkta kockar, snickare, frisörer, barnskötare och så vidare. I stället blir en stor andel av dem hemmasittare, får psykiska problem och blir en belastning för samhället.

Skolverket skruvar på sig

Avsnittet om Madeleine som kämpat så hårt i skolan, utan chans att klara kraven, berörde mig djupt. Men på ett samhälleligt plan gjorde det viktiga avsnittets innehåll inget avtryck alls. För denna stora grupp (ca 14 procent har IQ mellan 70 och 84), vill varken politiker eller skolmyndigheter kännas vid, trots att forskare, läkare, psykiatriker, psykologer larmat i åratal.

Nu är dessa ”gråzonsbarn” på agendan igen. Psykologen Love Grahn har i ett flertal artiklar och radiointervjuer lyft problemet med att många barn inte kan klara skolan som kraven ser ut idag. Ämnet får Skolverket att skruva olustigt på sig. De har inte fått något ”regeringsuppdrag” att ta sig an den här elevgruppen, hävdar de. Jag måste säga att det är rätt illa att en skolmyndighet måste få ett specifikt och riktat regeringsuppdrag för att förhålla sig till att det finns en normalfördelningskurva gällande människans begåvning.

Diskuterar inte ”begåvning”

Men så ser det tyvärr ut. I programmet med Madeleine framhåller Skolverket att de inte tagit hänsyn till barns kognitiva förmågor när betygskriterierna utformades. Kraven har istället satts upp utifrån ”vad som är bra för elever att kunna”. Skolverket vägrar att diskutera begreppet ”begåvning”:

”Det är inga begrepp vi använder. Om man börjar sortera elever skulle vi reagera på det”, säger de i programmet. Istället hävdar de att ”alla elever kan nå målen bara lärarna lägger upp en undervisning som ger eleverna ’rätt att nå så långt som möjligt’ ”.

Inte heller Specialpedagogiska myndigheten (SPSM) har velat kännas vid problemet. Reportern i programmet frågar: ”Men om eleven inte kan tänka så abstrakt som läroplanen kräver, hur ska man göra då?” Specialpedagogiska skolmyndigheten svarar: ”Ja, man ger eleven ett stöd för det abstrakta tänkandet… ”

Det låter fint och generöst.

Men nu verkar SPSM ha vaknat. I en intervju med Vi lärare vid namn ”SPSM rycker ut för gråzonsbarnen” uppmanar de ivrigt lärarna att kontakta dem för att få hjälp: ”Ring oss, vi står med öppna armar för alla lärare. Vi har ett omfattande material på vår sajt, vi har kurser och webbinarier och expertis för den som behöver.”

Det låter fint och generöst. Men det SPSM i själva verket säger är att denna elevgrupp visst kan nå godkäntgränsen – bara lärarna lär sig att jobba rätt och använda rätt material.

Skolmyndigheterna kastar både elever och lärarkår under bussen.

Skulden läggs på läraren

Eftersom denna grupp inte har någon egen diagnos, inte ”finns” och vi absolut inte får tala om begåvning, börjar man ute på skolorna försöka hitta andra förklaringar till varför dessa elever inte når E:

• Eleven lider av psykisk ohälsa.
• Eleven har npf.
• Undervisningen är inte ”motiverande”.
• Läraren anpassar inte tillräckligt.
• Läraren måste arbeta mer ”relationellt”.
• Läraren måste differentiera undervisningen.
• Läraren är okunnig om funktionsvariationer och behöver utbildas.
• Läraren ställer för höga krav.
• Läraren är elak och barnfientlig.

Skulden läggs på läraren. Lärare som tagit sitt myndighetsuppdrag, det vill säga betygssättningen, på allvar och underkänt teoretiskt svaga elever har anklagats, ifrågasatts och misstänkliggjorts av skolmyndigheter, skolledningar, elevhälsa och föräldrar men även av mindre nogräknade lärarkollegor som glatt stämplat ut godkända betyg på elever som egentligen inte kan – eftersom detta blir ett bevis på vilka duktiga lärare de själva är.

Det här måste klargöras

Skolans myndighetsutövning och dess lärarkår har korrumperats och det är allvarligt!

Några saker måste klargöras:

• Normalfördelningen existerar.
• 14 procent av eleverna kan inte få E med nuvarande betygskriterier.
• Politiker inväntar ett nytt betygssystem och vägrar agera, trots att lärare och elever drabbas.
• Skolmyndigheterna befattar sig inte med denna elevgrupp eftersom de ”inte fått något uppdrag av regeringen” att ta hänsyn till människans normalfördelning.
• Specialpedagogiska skolmyndigheten låtsas som att deras studiematerial och kurser kan lösa problemet med att elever med svag teoretisk förmåga inte kan få E.
• Politiker och skolmyndigheter har fegt skjutit över skulden för helt korrekta underkända betyg på landets lärarkår.

Jag kräver att få svar

Som lärare är jag till döden trött på att tvingas dansa denna orwellska hyckleri-dans i ett parallellt universum där ingen vill ta ansvar. Jag kräver att våra politiker stiger fram och berättar hur vi lärare ska göra, till dess att ett nytt, och förhoppningsvis mer verklighetsförankrat, betygssystem är på plats.

Min fråga till politiken är: Ska vi lärare sätta korrekta och underkända betyg på denna elevgrupp eller ska vi korrumpera oss och sätta godkänt?

Lärarkåren i Sverige förtjänar ett svar.

LÄS MER:

Därför blir skolan en plåga för ”gråzonsbarnen”

Läraren om gråzonsbarn: ”Svåra att upptäcka i tid”

Lärarnas vädjan: Låt oss nivågruppera eleverna!

SPSM rycker ut för gråzonsbarnen

Skrota F-betyget – räddning för gråzonsbarnen

Rektor Linnea: Inför en ny skolform för gråzonsbarnen

Yrkesläraren om mindre teori i skolan: ”Olyckligt”