Lärarledd undervisning har under de senaste decennierna setts som något fult, något man som lärare helst ska undvika. På lärarutbildningarna har man länge lärt ut att elevcentrerade arbetsformer är det eftersträvansvärda. Eleverna ska nyfiket söka fram egna kunskaper – gärna på nätet – medan läraren ska gå runt och formativt ”coacha” alla framåt på deras individuellt utformade och unika kunskapsresor. Även läroplanerna genomsyras sedan länge av idén om elever som självständiga produktskapare.

Tyvärr har även våra skolmyndigheter – helt ovetenskapligt – uppmanat sin lärarkår att individualisera och differentiera och en vanligt förekommande uppmaning från specialpedagogiskt håll har varit att vi lärare absolut inte får ha genomgångar som är längre än 20 minuter, eftersom ”elever med npf inte klarar det”. Ovetenskapliga pedagogiska direktiv har östs ut över skolan och svartmålat och nedvärderat den berättande, visande och förklarande läraren.

– Det är bättre att eleverna får jobba själva än att du står och mal därframme, som en arbetslagsledare på ett specialpedagogiskt program uttryckte det.  

Undervisningsföraktet och okunskapen blir inte tydligare än så.

Upprättelse för den undervisande läraren

För idag vet vi att utforskande och undersökande metoder de facto är sämre än det man föraktfullt kallat ”katederundervisning”. I synnerhet för elever i behov.

Kanske är det därför boken ”Visa, berätta, förklara – kraften i strukturerad undervisning” (På engelska: ”Just tell them!”) av Zach Groshell gör mig så lycklig, trots – eller kanske på grund av – att metoderna i den är extremt osvenska, givet den (special)pedagogiska kontext jag själv verkat i och varit tvungen att förhålla mig till.

Boken bygger på forskning inom kognitionsvetenskap och är konkret och klassrumsnära med tydliga exempel. Ett kapitel heter rätt och slätt: ”Värdet av genomgångar”. Råden i detta kapitel måste ses som en upprättelse för den undervisande läraren:

• Lärare ska visa, berätta och förklara. Det är mycket viktigt för ungas möjlighet att lära och förstå och för att minska den kognitiva belastningen.
• En bra genomgång är ett effektivt sätt att lära sig på.
• Genomarbetade exempel, förberedda definitioner och explicita förklaringar stärker lärandet.

Och jag tänker som så ofta när jag läser böcker med utgångspunkt i kognitionsvetenskap: Tänk om man hade fått lära sig detta på lärarutbildningen! Tänk om detta tydligt hade lyfts fram av våra skolmyndigheter! Tänk om specialpedagogiken hade utgått från detta! Vilken skillnad det hade gjort för många elever.

Ett sätt att bjuda in eleverna

Ett annat underbart kapitel är ”Gestalta genomgången: använd berättelser, känslor och gester”. Zach Groshell skriver: ”Vi lärare är inga dansande apor, stå-upp-komiker eller cirkusclowner. Men när vi håller en genomgång – så uppträder vi”.

Läraren vinner mycket på att utforma sina genomgångar som en berättelse. Hans egen standardmetod är att inleda med orden ”Tänk er att ni… (precis klivit ut på ett livligt torg i antikens Rom)”. Det är ett sätt att bjuda in eleverna att stiga in i en annan värld. Och han uppmanar läraren stå längst fram i klassrummet och använda sitt kroppsspråk för att få elevernas uppmärksamhet.

I vår skolvärld blir denna bok såklart provocerande.

Det finns massor av praktiska råd i boken, till exempel hur vi lärare kan använda analogier för att jämföra ett abstrakt innehåll med för eleverna välbekanta företeelser och hur vi kan jobba för att ge olika exempel för att visa vad ord betyder – och vad de inte betyder. Det är saker jag kan lyfta in i min undervisning i morgon dag (om jag får tid på mig att förbereda den, för det behövs om man ska jobba så här.)

Ingen sitter ensam bakom en skärm

I en skolvärld där många lärare, skolledare, föreläsare, forskare och höga tjänstemän gjort sig en karriär på att förespråka en individuellt utformad undervisning byggd på konstruktivism, digitalisering och elevdemokrati, blir denna bok såklart provocerande. Det lyfter också författaren själv fram i en intervju som Vi lärare gjorde med honom på Bokmässan i år. Han säger:

”I årtionden har den progressiva pedagogiken dominerat narrativet – elevstyrd inlärning, upptäcktsbaserad undervisning och vaga idéer om ’engagemang’. Strukturerad undervisning baserad på kognitionsvetenskap – ber lärare att ta tillbaka kontrollen och prioritera lärande framför atmosfär. Det är obekvämt för människor som har byggt sina karriärer kring det motsatta. Utbildning drivs ofta av ideologi, inte av bevis.”

Precis så är det! Samtidigt inser inte dessa ideologiskt marinerande pedagoger vilket vackert – och faktiskt just demokratiskt – klassrum Zach Groshell förespråkar med sin kollektiva, lärarledda modell. I hans klassrum finns en lärare som genom att berätta, visa och förklara, med bilder, exempel, känslor och gester, hela tiden är närvarande för alla elever samtidigt. Inget barn sitter ensam bakom en skärm och kämpar för att ”komma igång”.

Läraren leder arbetet

I Zach Groshells klassrum leder läraren arbetet med en undervisning som bygger på en självklar interaktion med klassens alla elever genom återkommande aktiviteter som ”Turas om-principen” och ”Allihop tillsammans: svara samtidigt”. I hans klassrum skapas en stark gemenskap: ”Vi gör detta tillsammans. Min lärare visar mig hur. Jag är inte ensam.”

För alla som inte förstått det ännu: Detta är att undervisa! Lärarlett, tryggt och klassrumsgemensamt.

Det här ska jag införliva

Några saker jag ska införliva i min egen undervisning:

• Körsvar. Att låta eleverna svara på frågor unisont! Jag minns att vissa av mina egna lärare på 80-talet jobbade så (i synnerhet i språk) men det är en rätt bortglömd metod, trots kraften i den. Detta kan man göra vid frågor eller när man vill att eleverna härmar och uttalar litet svårare ämnesord som till exempel ”feodalism”, ”eukaryoter” eller ”allitteration”.
• Fokus! Jag behöver vara mer fokuserad på det som jag vill att eleverna ska lära sig – utan onödiga eller irrelevanta avstickare, upprepningar, tveksamheter, förföriska men helt onödiga anekdoter eller avbrott (eftersom det stör elevernas kognitiva bearbetning.)
• Interaktiva genomgångar. Att undervisa om litet i taget, för att sedan stanna upp och kontrollera att eleverna hänger med/förstår/minns genom frågor som de besvarar genom att skriva enskilt eller genom betänketid följt av svar i helklass.

LÄS MER:

Guide: Fånga eleverna med strukturerad undervisning

Så minns eleverna bättre – med prisvinnarens recept