”Årets gymnasielärare”: Brukar få höra att jag är tydlig

Björn Grönqvist, som jobbat på Klara teoretiska gymnasium i Karlstad i snart tio år, säger att han känner sig hedrad.

– Samtidigt känns det lite overkligt att just jag uppmärksammades eftersom det finns tusentals gymnasielärare, säger han.

På frågan om vad som utmärker just honom som lärare säger Björn Grönqvist att det är svårt att sätta fingret på själv.

– Det jag brukar få höra är att jag är bra på att vara tydligt och har ett bra engagemang i det eleverna gör. Jag bryr mig om dem och deras studier, säger han.

I motiveringen beskriver eleverna Björn Grönqvist som en källa till inspiration:

”Jag tycker att Björn Grönqvist är den bästa möjliga samhällskunskapsläraren man kan få. Han anpassar undervisningen efter oss elever, exempelvis ger han oss olika alternativ som vi får välja mellan för att prestera så bra som möjligt. Björns genomgångar är väldigt lätta att hänga med på och han låter oss elever vara delaktiga, ställa frågor och göra övningar. Han inspirerar mig, och många andra, till att lära oss mer och gör det till en rolig upplevelse med stor variation.”

Björn Grönqvist tog emot priset den 18 november, men eftersom galan sändes på SVT i efterhand har han varit tvungen att hålla vinsten hemlig.

– Eleverna har inte vetat någonting, men de har väl anat en del, säger han.

Björn Grönqvist.

Vad tycker du om den här typen av galor? Behövs det för att uppmärksamma läraryrket?

– Jag tycker generellt att det är trevligt att yrket uppmärksammas. På så sätt tycker jag att det är jättebra att den finns. Sen är jag kanske personligen inget jättefan av galor i sig.

Vad är det roligaste med att vara lärare?

– Det är mötet med eleverna. När jag började som lärare så gjorde jag det mycket för att jag var intresserad av ämnena, men redan när jag kom ut och praktiserade så upptäckte jag att det riktigt roliga är kontakten med alla glada och trevliga elever, säger han och fortsätter:

– Man får följa dem under några år, se dem växa och utvecklas. Man får se elever som kanske har det lite svårt för sig med studierna, men att de kommer över trösklar, och plötsligt funkar det jättebra. Så känner man att man varit en del av det att hjälpa dem på den resan, det är väldigt roligt.

Och det tuffaste?

– Det är när elever mår dåligt eller har problem på något sätt. Man kommer ju ganska nära dem eftersom man träffar dem flera gånger i veckan, speciellt om det är mentorselever. Sen är det ju inte alltid så kul att sitta och rätta 30 långa uppsatser, men det ska göras det också.