Anna Ekström: Marknadsstyrningen av skolan leder fel

Varför ska jag och mina kollegor som är väldigt intresserade av hur skolan fungerar rösta på Socialdemokraterna och er skolpolitik?

– För det första så är vi det enda partiet som konsekvent och hela tiden sätter kunskap och bildning först, och tycker att kunskap och bildning är viktigare än till exempel rätten att gå med obegränsad vinst i skolan. För det andra så är vi det parti som ser behovet av resurser i skolan. Vi inser att undervisning och skola kostar, och att kvalitet kostar. Vi vill ju i nästa mandatperiod prioritera välfärden före skattesänkningar.

– Sedan om jag ska lägga till någonting så tycker jag att faktiskt att vi är det parti som ser de här stora strukturella problemen med skolan och vågar prata om dem. Även om det inte alltid renderar lika stora rubriker som till exempel kepsar och liknande.

Om du stod här nere i personalrummet på en rast med lärare – vilket vallöfte skulle du då vilja och våga utfärda?

– Då skulle jag se lärarna i ögonen och säga vi kommer att sätta kunskap och bildning och elevernas rätt till kunskap och bildning i första rummet, hela tiden. Före skolägarnas rätt att gå med vinster. Men sedan skulle jag också lova att vi kommer göra vad vi kan för att vi inte ska ha religiösa friskolor i Sverige. Skolan ska vara en plats där elevens kunskap och bildning står i centrum, och det betyder också att det är lärare och rektor som ska bestämma. Inte präster och imamer.

Finns det något som du ser självkritiskt på under din period som gymnasie- och kunskapslyftsminister?

– Ja, herregud det är väl massor. Jag kom ju direkt in som politiker utan att ha varit det innan. Vi tillsatte en jättestor utredning för någon månad sedan om gymnasieskolans finansiering, och dimensionering och planering. Det är en jättestor sak. Det kan jag tycka självkritiskt att det borde jag ha faktiskt kommunicerat bättre vilken stor och viktig utredning det är.

Vi är det parti som ser behovet av resurser i skolan.

Kommer den utredningen att inbegripa frågor som till exempel elevers val i gymnasiet och skolsegregation på grund av gymnasieval?

– Ja, absolut. Det är det som är hela poängen. Min tanke med den utredningen är att vi ska gå från dagens väldigt tydliga marknadsstyrning av skolan till en mer regional planering. Gymnasieskolans utbud av program blir ju liksom summan av alla elevers enskilda val. Det behövs faktiskt lite hänsynstagande till vad som behövs för näringslivet. Gymnasieskolans yrkesprogram har ju halverats nästan på 12 års tid.

Men det borde innebära att ni genom staten eller möjligtvis regionala skolmyndigheter kommer styra mycket mer över huvudmännen, och begränsa deras valmöjligheter. Kommer det att bli så?

– Den här utredningen har fått väldigt fria händer. Det som är sagt är att man ska hitta ett system för regional planering och man kan tänka sig flera varianter där. Man kan tänka sig ett system där de kommunala huvudmännen går ihop mycket tydligare, men man kan också tänka sig ett ökat statligt ansvarstagande.

Om vi tittar på den skolpolitik som era politiska konkurrenter går ut med eller vill ha. Är det något i den som du tycker har fördelar eller skulle vilja prata med dem om?

– Ja, väldigt mycket faktiskt. Jag tycker att skolpolitiken på pappret eller på ytan är mer särskiljande än vad den är i verkligheten. I verkligheten så är vi nog rätt överens om att det till exempel behövs väldigt stora insatser för att ge lärarna chansen att verkligen höja kvaliteten i undervisningen. Genom bättre förutsättningar för att planera, genomföra och efterarbeta undervisningen. Som är nyckeln. Så jag skulle vilja se mer samarbete, absolut.

Tror du att det finns en vilja från politiker att släppa skolfrågan som ett tvisteämne?

– Jag hoppas verkligen det. Tittar du på de här länderna med uthålligt höga skolresultat och med god rekrytering till läraryrket, då ser du ju att det ofta faktiskt är rätt mycket makt hos lärarna och rätt mycket samförstånd i politiken.

Jag har läst Socialdemokraternas skolpolitiska program och någonting som återkommer där är det här med mindre klasser. Hur kan man som minister eller i en regering arbeta för att lärarna ska få en lättare arbetssituation? Inte ha lika många elever framför sig rent konkret i salen.

– Där har vi under den här mandatperioden gjort rejäla statsbidrag för minskade klasstorlekar, och framförallt ska jag säga för lite mindre barn. Förskolegrupper och lågstadieklasser. Men det är ju ingen tvekan om att det viktigaste är kvaliteten i undervisningen, men ska den bli riktigt bra – ja, då är ju mindre klasser att föredra. Allt annat lika.

– Jag tror att det där hänger väldigt mycket ihop med finansieringen. Är det någonting som det går att tjäna pengar på i skolan så är det genom att göra klasserna lite större. När vi har ett skolsystem nu som bygger på ett marknadstänkande där det ska löna sig att göra olika former effektiviseringar. Då är det klart att klasstorleken är ett lätt pris för den som vill tjäna pengar. Det är ett av skälen till att jag är så kritisk till den marknadsstyrning som vi har i skolan, att den lockar till sådana här billiga lösningar.

– Om man är huvudman, om man är kommun eller friskola, då sitter man ju på makten. Då är man den som bestämmer över klasstorleken och över pengarna. Det vi kan göra från regeringens sida det är att säkerställa att det finns ekonomiska resurser att hålla nere klasserna. Därför så tror jag att det här som kommer blir ett ganska klassiskt val på det viset. Det kommer handla om pengar till välfärden, däribland skolan, eller skattesänkningar. Så det kommer att bli ett tydligt val på det sättet. För små klasser kostar pengar.

Om du fick chansen att förändra något i grunden i det svenska skolsystemet – vad skulle det vara då?

– Då skulle jag faktiskt ta och resa tillbaka till sent 80-tal/tidigt 90-tal och säga: ”ta det lite lugnt med alla de där reformerna”. Framförallt så skulle jag vädja till dåtidens skolpolitiker att lugna ner sig med de här marknadsreformerna. Vi satte igång med hela det här paketet med fritt skolval, möjligheter att gå med vinst helt obegränsat, väldigt fri etableringsrätt, skolpeng som man bär med sig. Det har faktiskt inget annat land följt efter. Där skulle det vara bra om man hade kunnat hitta ett lite mer normalt system. Med möjlighet att välja en skola, och med förekomsten av fristående skolor – men utan de här marknasstyrningsprinciperna som leder så fel.

Intervjun med Socialdemokraternas Anna Ekström gjordes på Blackebergs gymnasium i Stockholm den 3 maj 2018.