”Stor betydelse för eleverna hur vi talar om miljön”

Över tre miljoner gånger har filmen, på TED.com, visats där Per Espen Stoknes talar om klimatet och hur vi ska gå från att tala om undergång till att visa på framgångsrika lösningar. Vägen dit handlar till stor del om att förstå hur våra egna försvarsmekanismer fungerar. Stoknes är psykolog, har doktorerat i ekonomi och har sedan tonåren varit mycket intresserad av filosofi. I dag är han chef för utbildning och forskning kring grön tillväxt vid Handelshögskolan i Oslo.

Även om han inte är ”pedagog för barn utan för vuxna”, som han uttrycker det, har han varit i kontakt med en hel del skolor. Och han, forskaren vars mamma varit lärare, har en del råd att ge den som möter oroliga elever.

– Det viktigaste är att komma ifrån apokalypsbeskrivningarna med isbjörnar som drunknar när glaciärerna smälter. De här beskrivningarna har vi använt alldeles för mycket. 

Prata i stället om barn som planterar träd i Afrika, grannar som tillsammans installerar solceller på taken till sina hus, elcyklar med barnvagnar eller hur köksträdgårdar kan hjälpa oss att lagra koldioxid – och samtidigt ge oss mat.

– Vi måste tala, visa och förklara för barnen mer om möjligheterna. Göra så att de med alla sinnen kan ta in det; se, höra och känna. Det kan skapa framtidstro.

Han nämner två projekt, som han tror kan hjälpa pedagoger att hitta konkreta exempel. Något att berätta om i klassrummet.

Det första är drawdown.org. Ett projekt som dokumenterar lösningar och hur de genomförs och hur de kan reversera den globala uppvärmningen. Det andra exemplet är goexplorer.org, en databas med olika lösningar för affärer, städer, bostadsområden med mera. Till den sistnämnda sajten bidrar även Handelshögskolan i Oslo.

Per Espen Stoknes har skrivit en rad böcker och i dessa kommit allt närmare klimatfrågan. Den senaste är helt inriktad på klimatet och kom ut på engelska 2015 och på norska två år senare.

I många västländer, skriver han, väljer ungefär hälften av invånarna att tro på de 1–3 procent så kallade experter som ifrågasätter klimatrapporter om den globala uppvärmningen i stället för de 97 procent som visar på att den finns. Varför gör vi det trots att de flesta av oss ändå vet att klimatförändringarna är ett faktum? Detta är paradoxen som Stoknes tar sig an i boken och genom att identifiera våra fem inre försvarsmekanismer förklarar han orsaken. Dessa fem är:

Avstånd, något händer långt bort geografiskt och tidsmässigt. Inte här och inte nu.

Trötthet, och avtrubbning av känslor. Förstärks av medias katastrofvinklar. 

Dissonans, när miljökunskapen ökar men krockar med våra livsmönster. ”Grannen har ändå större bil än jag och det spelar ingen roll om jag ändrar mina matvanor.”

Förnekelse, en slags inre flykt. Trots medvetenheten om problem fortsätter vi leva ett omedvetet liv vilket ofta stöds av omgivningen, som familj och vänner.

Vår starka kulturella identitet. Våra värderingar övertrumfar helt enkelt fakta.

Genom att förstå dessa reaktioner kan vi hitta nya sätt att tala om klimatet, menar Stoknes. Det handlar om att utnyttja sociala nätverk och lyfta fram olika initiativ och tala positivt om dem.

– Vi ska sträva efter att förenkla att leva mer klimatvänligt i vardagen och lyfta de goda historierna som visar vad samhället faktiskt gör för att motarbeta klimatkrisen.

Nu kommer han till klassrummet. Ett konkret exempel kan vara att berätta om hur många organisationer i världen som arbetar på olika nivåer för ekologisk bärkraft och social rättvisa. Kanske kan du låta eleverna börja med att gissa antalet. När Stoknes själv undersökte detta förväntade han sig så där 100 000 organisationer över världen, men det visade sig att det finns minst två miljoner organisationer. Han blev glatt överraskad:

”Det är en imponerande siffra och ett vittnesmål om de tvåbenta apornas ­sociala engagemang”, skriver han i sin bok.

Det har hänt mycket på senare år när det gäller klimatfrågan. Men det går i vågor.

– 1989 kom en våg av ett stort engagemang och höga ambitioner i många ­länder. 2008 kom en ny våg med Al Gores filmer och nya rapporter från IPCC.

Fjolåret, 2019, blev det återigen stor uppmärksamhet på miljön där svenska Greta Thunberg, hennes skolstrejk och Fridays for future lyfte frågan ytterligare.

– Det blev ett år med klimatstrejker och flera nya rapporter. Men vi vet inte än om det bara var en våg eller en verklig step up av frågorna även om det blev ett år med historiskt lyft av frågorna. Nu vet vi inte vad som händer i coronatider.

Men koldioxidutsläppen har minskat kraftigt, är det inte något miljöpolitiker borde lyfta fram just nu? Inget kunde vara mer fel, enligt Stoknes, som ändå känner att engagemanget i miljöfrågor är större än någonsin.

– Samtidigt befinner vi oss i en katastrof, särskilt för de fattiga och de som blir arbetslösa nu. För att lösa klimatproblemen krävs stora investeringar i många år för att fasa ut till exempel den fossila bränsleförbrukningen, förändra vår mobilitet och matsystemet. Men investeringarna går ner när aktivitetsnivån går ner, säger han.

Coronapandemin blir en broms men samtidigt noterar han hur snabbt samhället ställt om i krisen, det visar att det går att förändra när vi måste. Det kan vara något att ta fasta på. Stoknes menar också att det är dags att sluta tänka på investeringar i klimatlösningar som en kostnad utan snarare som en försäkring.

Just nu reser han inte men hans böcker har tidigare gjort att han rest mycket, gjort bokturnéer i stora delar av världen, inklusive Sverige, och föreläst. Att han sedan gjorde ett så kallat TED talk, där korta presentationer filmas och läggs ut på ted.com, ledde till ännu mer epost samt också en oväntad förfrågan från Arnold Schwarzeneggers talskrivare:

– Schwarzenegger var guvernör i Kalifornien och bjöd in mig att föreläsa när han höll ett seminarium om miljöfrågorna.

Det som väckt mest intresse är Stoknes sätt att identifiera våra egna försvarsmekanismer.

– Just det har hjälpt många att förstå våra irrationella reaktioner på ­klimatförändringen. Det är lika viktigt att ­förstå människors reaktioner på miljöförändringarna som det är att förstå själva klimatförändringarna. Detta handlar om klimatpsykologi, vetenskapen om hur vi kommunicerar om miljön.

Klimatfrågorna innefattar många existentiella frågor och här för Stoknes gärna in filosofin i sina resonemang, han är övertygad om att vi ­behöver det filosofiska perspektivet. Men det är inte alla som förstår kopplingen mellan miljö och filosofi:

Redan under tonåren var han själv intresserad av filosofi.

– Min första akademiska ­uppsats jämförde Jung och Kant. Sedan dess är filosofi ett av mina favoritämnen.

Filosofi kan sägas handla om vårt förhållningssätt till verkligheten och inte bara det som empiriskt går att mäta.

– Det här är en viktig del i klimatfrågan, säger Per Espen Stoknes.

Han kommer sedan in på ett resonemang om förhållandet mellan fakta och berättelser:

– Empiriker tror på fakta men fakta är selektion, sättet att mäta på och hur man framställer resultatet. Historier ger å andra sidan mening till siffror och de behöver en kontext. Men det behöver inte bli en motsättning. Båda sidor behöver varandra.

Vad krävs för en verklig förändring?

– Det krävs sex saker: Mer än tre­dubbelt stora investeringar i förnybarenergi, att vi elektrifierar all mobilitet, att all uppvärmning och att nedkylning i industrierna minskas radikalt genom bättre isolering och värmepumpar, att vi skapar ett regenerativt jord- och skogsbruk, som binder kol och producerar energi samt att vi eliminerar matsvinnet samt att vi designar alla produkter för cirkulärekonomi och där allt material går att återvinna.

Hur ser din egen vardag ut?

– Jag bor i ett hus som är nära ett passivt hus, jag har en elcykel och en elbil. Den senare delar jag med grannar via en app. Vi äter väsentligt mindre kött i familjen. Äter vi kött kan det till exempel vara hjortkött som jag vet var det kommer ifrån. När jag flyger, vilket jag vanligtvis gör som en del i arbetet, köper jag fyra gånger utsläppsrätter. Jag ser det ur ett kantianskt perspektiv och önskar att alla i samma situation skulle göra likadant.

Till sist, är Per Espen Stoknes optimist eller ­pessimist? Han menar att han är varken eller.

– Det är bara olika slags filter, jag är däremot full av hopp när jag ser på alla möjligheter och människors starka vilja att göra annorlunda. Utifrån det väljer jag att vara positiv i min klimatkommunikation, säger han.