Forskaren: Därför gör elever motstånd – med humor
Provocerande elever kan vara tecken på kreativitet, menar forskaren Linnea Urberg.
Forskning
Elever som inte tar undervisningen på allvar kan vara provocerande.
Men enligt forskaren Linnea Urberg kan motståndet vara ett tecken på en kreativitet som lärare behöver omfamna.
Alla lärare har stött på dem, elever som gör motstånd och säger sig tro på Kalle Anka under religionsundervisningen eller som hävdar att kärnkraft är en förnybar energikälla eftersom allt som krävs för att skapa nytt uran är en supernova.
Provocerande och saboterande för lektionsplaneringen.
Forskaren Linnea Urberg har studerat hur elever i högstadiet på en ort i mellannorrland använde humor och ironi som moteld till vad de upplevde som påtvingade kulturella ideal.
Ifrågasatt identitet
Vissa ämnen triggar elevernas motstånd lättare än andra men anledningen är ofta densamma: deras identitet har blivit ifrågasatt. På den norrländska orten studerades elevernas förhållande – och motstånd – till miljö och hållbarhetsfrågorna. Känsliga frågor för ungdomar som ägnar fritiden åt jakt, mopeder och epa-traktorer långt från beslutsfattarna i Stockholm:
- Om jag hade miljömuppar som grannar, då skulle jag tända alla lampor under Earth Hour, sa en elev.
- Jag äter hellre baconinlindad sparris än morotsgrejsemojs.
- Om det blir olagligt att äta kött, då tar jag med en kniv och halshugger en älg i skogen.
- Kvinnors hat mot miljön kan mätas i Chanel-väskor.
Balansgång för lärare
Ironi och humor som för en utomstående kan uppfattas som hård men som binder starka band i kompisgänget, enligt Linnea Urberg, universitetslektor på Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap vid Örebros universitet.
För lärare innebär det en balansgång.
– Att möta elevernas motstånd med dominans, disciplin och fördömande riskerar att förvärra situationen, och de vet de flesta lärare. Många föredrar att jobba med de här eleverna framför sådana som gör allt som de blir tillsagda eftersom motståndet öppnar för diskussioner där lärarna ser sin roll som vägledare snarare än auktoriteter som avgör vad som är rätt och fel, säger Linne Urberg.
Resurs med upprepat motstånd
Linnea Urberg avråder från att avfärda elevernas motstånd som utslag av en naiv insiktlöshet.
– Jag ser en fara i om ungdomars språk och kulturella uttryck reduceras till ”spektakel, jargong och pladder” eller ”bristande kognition, faktakunskap och språkliga förmågor”. Det reducerar motstånd till en patologisering genom att cementera bilden av att vissa är “efter” i utvecklingen och inte har kognitiva resurser att utveckla dem.
Tvärtom, menar hon, upprepat motstånd kan vara en resurs.
– Utifrån mina resultat ser jag risker med ett ökat fokus på disciplin, kognition och instrumentell språkutveckling, eftersom det riskerar att reducera utbildningens nyanser och komplexitet.
– De ungdomar som gör upprepat motstånd är snarare mästare på problemlösning av olika slag eftersom de ständigt löser olika problem. Humorn och skrattet är också kreativa uttryck av avbrott i ett system som försöker anpassa och korrigera dem.
LÄS MER:
