Vad har hänt med kvalitetsbegreppet i skolan?

En fråga jag många gånger ställt mig själv i egenskap av skolledare är om det krävs en bra verksamhet för att kunna bedriva ett gott systematiskt kvalitetsarbete, eller om ett systematiskt kvalitetsarbete i sig kan frambringa en god organisation och verksamhet.

I dessa tider då ett virus tvingar skolan till extraordinära handlingar och fantastiska insatser från så väl lärare, förskollärare och rektorer håller verksamheten igång, så ställer jag mig frågan hur vi ska mäta kvalité i skolan och förskolan. Det görs så otroligt mycket bra just nu – men inget av detta fanns i planerna, eller som faktorer i det systematiska kvalitetsarbetet, inför detta läsår?

I skolans värld är det Skolinspektionen som har som uppdrag att granska om verksamheten bedrivs lagenligt och på det sätt som kan förväntas av samhället, i lagen föreskrivs just ett systematiskt kvalitetsarbete.

Jag är rädd att begreppet systematik har gjort kvalitetsarbetet i skolan till något som tydligt måste kunna redogöras för på ett sätt som till synes är likformigt och återkommande i många verksamheter. Systematiken i sig innebär inte nödvändigtvis att man letar förbättringsområden utan snarare att man mäter i vilken utsträckning tagna beslut genomförs, oberoende om de leder till att verksamhetens kvalité ökar.

Min oro är att det blivit viktigare att ha ett bra verktyg, en bra modell, ett effektivt sätt att mäta och sätta upp mål, att det blir ett egenvärde i just systematiken, än att faktiskt undersöka vad resultatet säger och vad analysen medger för aktiviteter för förbättring.

Vad händer när en verksamhet börjar titta väldigt ingående på just verktyget att arbeta för att få högre kvalité, vad händer när man börjar leta efter ett allt bättre verktyg för att mäta. Tänk när det kommer en modell eller ett företag intågandes med en lösning för att mäta just din verksamhets kvalité. Modellen eller företaget beskriver hur verktyget, det kan mycket väl vara en digital lösning, genomsyrar verksamheten från ledaren, styrelsens eller nämndens vision till medarbetarens handhavande. Den ger en styrbarhet i output och samtidigt en ordnad bild av genomförandet, den ger bra input. Den ger jämförbara tal och en följsamhet som över tid gör det lätt att ta beslut.

Implementeringen går snabbt och användandet blir även det snabbt genomgående. Vad händer sedan när nästa företag ger en bättre lösning, mer information kan samlas och resultatet blir tydligare, även för den enskilda medarbetaren. Hen kanske till och med kan se hur bra en dag, en vecka, en månad eller hur väl ett halvår har gått. Fantastiskt, båda dessa system kan till och med anpassa sig efter verksamhetens behov – någon i verksamhet har till slut i uppdrag att stå i kommunikation med företaget, eller är ansvarig att bedriva modellens nyckelfunktioner.

Sättet att arbeta för att mäta resultat och därigenom kunna göra bättre analyser för att ta bättre beslut har blivit en grundpelare för hur vi mäter kvalité. Verktygen eller modellerna som vi använder blir allt mer invecklade och komplicerade.

Begreppet systematik likställs i många avseenden med att kunna ställa jämförbara tal mot varandra för att se progression. Vi sätter oss många gånger i en situation där vi skaffar oss underlag för beslut med utgångspunkt i mål vi vill nå, vi har förutbestämda indikatorer för ett lyckat resultat och för att få ett bra underlag behövs i regel minst tre år för att kunna dra en linje för att se en trend. Vad händer när vi låser oss till att följa en sådant här beskrivet system, en modell med bestämda storheter för vad framgång är, när vi gör oss beroende av det. Vad händer när något går fel som vi valt att inte mäta.

Jag är orolig för att en verksamhet under ekonomisk press, med stressade medarbetare och med krävande ”kunder”, kan sända fel signaler genom ett verktyg eller en modell som styrs av en riktning och en vision där de avgörande framgångsfaktorerna är styrande i vad som efterfrågas.

Skollagen förskriver att en skola ska bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete och detta granskas av Skolinspektionen. Mäter Skolinspektionen då om verksamheten är så pass väl organiserad att man kan bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete, eller mäter den om skolans systematiska kvalitetsarbete gör skolan bättre. Jag ställer mig frågan om kvalitén kan vara hög, trots ett dåligt resultat, bara man har god systematik.