Debatt: ”Vilka elever som får ett F är ett lotteri”

Johan Lindström, f d lärare och skolledare, menar att skolminister Lotta Edholm missar vad som är grundproblemet i svensk skola.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Det finns många länder som har en tydlig gräns för vad som anses vara en godkänd nivå, så det i sig är inte något ovanligt i ett skolsystem. Det finns dock en hel del saker i Sverige som avviker från hur det ser ut i många andra länder och som gör att det är svårt att låta Lotta Edholms uttalanden passera obemärkt förbi.

Denna artikel är en replik på ”Skolministerns betygsbesked: ”Tar aldrig bort F-betyget”



”Det är inte betyget utan att de inte har tillräckliga kunskaper som är utslagsfaktorn. Det är viktigt för att det är ett betyg på de kunskaper som man uppnått eller inte uppnått.”

Detta är förstås ett korrekt uttalande, men sanningen är att många elever som fått ett E i betyg inte borde ha fått det, utan de borde ha fått ett F. Vilka elever som fått ett F respektive ett E är ett lotteri, beroende på vilken skola man gått på respektive vilken lärare man haft.

”Jag tror att det enda det leder till att ta bort icke godkänt eller F-betyget är att man inte vet vilka de eleverna är.”

Enligt skollagen ska all utbildning vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Sverige ska alltså inte ha en skolminister som ”tror” saker. Alla lärare vet vilka av sina elever som inte har tillräckliga kunskaper.

”Klara besked är alltid bäst”

Att sätta betyg är det striktaste myndighetsuppdraget en lärare har. Trots detta sätts mängder med överbetyg och därför är betygen som eleverna får allt annat än klara besked över vilka kunskaper de har i ämnet. Att använda betygen som indikator på en enskild elevs kunskaper eller en skolas kvalitet fungerar inte i Sverige; vi måste ha andra indikatorer som är bättre.

”och dessutom är det ju så att systemet bygger på att när elever riskerar underkänt måste skolan sätta in insatser.”

Så är det tänkt i teorin. Har man koll på skolsverige vet man dock att pengarna inte räcker till på väldigt många skolor och att många insatser där elever t ex borde få tid med speciallärare för färdighetsträning har ersatts med extra anpassningar. Dessa anpassningar blir undervisande lärares ansvar och inga extra resurser läggs till. 

”Tar man bort det kommer det återigen bli otydligt vilka elever som har rätt till särskilda insatser, säger hon.”

Lärare vet ofta redan från år 1 i grundskolan vilka elever som kommer att behöva extra stöd för att klara skolan. Det är en kompetens- och resursfråga och resurser till särskilda insatser saknas ofta!

”Det här är ju svensk skolas största problem att det är 15 procent varje år som lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper”

Det här är ett symptom, inte grundproblemet. Här är ett grundproblem som Lotta Edholm behöver ta tag i som skolminister: tillgången till behöriga lärare. Det är bara i två (!) skolämnen i grundskolan där mer än 70% av lärarna är behöriga; i matematik och svenska (med 78,5 respektive 80,7%). I fem (!) ämnen är behörigheten så låg som < 50%! Ska fler vilja jobba som lärare behöver lärare få bättre förutsättningar att kunna göra ett bra jobb. Varje F-varning innebär massor med merarbete för en lärare.  Då är det enklare att ge ett E till eleven trots att eleven inte förtjänar det. Vill vi att eleverna ska lära sig mer i skolan och få bättre kunskaper måste vi åtgärda grundproblemen, d v s i det här fallet ge lärarna bra förutsättningar och där är betyget F faktiskt en del av problemet!

 

Johan Lindström, f d lärare och skolledare

 

LÄS ÄVEN:

Podcast: Wiman och Tholin: "Bort med F"