”Fler NPF-diagnoser efter covid-19?”

Vi som undrar har lång erfarenhet från arbete inom grundskolan, en som leg psykolog och en som rektor. Vi har länge sett att elever med svårigheter alltför snabbt hamnar i en process där fokus ligger på utredning och diagnos. Kommer pandemin ytterligare förstärka den tendensen?

Krav och förväntningar från lärare, vårdnadshavare och barnpsykiatri är så starka att skolornas rutiner ofta frångås. Efter utredning och diagnos har barnpsykiatri och vårdnadshavare höga krav på individualiserad och skräddarsydd undervisning. Grundskolans uppdrag att fostra barn och ungdomar till förmåga att samarbeta och fungera i en grupp ställs åt sidan när fler får en till en-undervisning i en inkluderande miljö. I praktiken blir det ofta i en exkluderande miljö då elever med diagnoser anses fungera bäst i ett mindre sammanhang.

Kraven på lärarna blir orimliga då de ska individualisera undervisningen för flera elever i varje klass. Kraven på rektorerna att rekrytera kompetent personal och ordna anpassade lokaler nästan omöjliga att möta.

1. Hur ska skolan hantera en våg av elever med diagnoser och krav på anpassningar och stöd på individnivå?

Många kommuner höjer inte anslagen till grundskolan. Det finns inte utrymme för fler anställda. Bristen på behöriga lärare och kompetens inom specialpedagogik är redan nu stor.

2. Hur säkras skolledarens uppdrag att leda medarbetare och elevhälsoteam så att de i realiteten kan arbeta hälsofrämjande och förebyggande?

Vi ser att elevhälsoteamen i dag oftast fokuserar på enskilda elevers svårigheter. Mer sällan ägnas tid åt arbete för att förändra strukturer och kulturer.  

3. Vem företräder och bevakar elevens rätt till utbildning när psykiatrin ges inflytande på den pedagogiska verksamheten?

Extra anpassningar, särskilt stöd och anpassad studiegång som åtgärder påverkar starkt elevens möjlighet att nå alla kunskapsmål i grundskolan. Hur ska skolan ge alla elever en möjlighet att nå alla kunskapsmål?

4. Hur uppfyller vi Barnkonventionens krav på att elever ska vara delaktiga i beslut som rör dem?

Elever med diagnoser får sällan göra sina röster hörda, påverka beslut som rör undervisningen eller delta i utvärderingar av åtgärder. Åtgärder vars långsiktiga konsekvenser inte är kartlagda i någon större utsträckning.

Vi måste byta fokus och hitta strukturer och anpassningar som ger förändringar på grupp- och skolnivå. Vi vill tillsammans med skolledare kompetensutveckla och handleda sina ledningsgrupper och elevhälsoteam. Den budgetsatsning på 300 extra miljoner kronor per år i tre år till barnpsykiatrin för att korta utredningsköerna, är enligt oss inte rätt väg att gå.

Zandra Christiansen leg psykolog, specialist pedagogisk psykologi 

Heléne Lind Wallerstedt leg lärare, rektor