Två pedagoger i "utcheckningen" ansvarar för att elever som går hem bockas av.
De blandar åldrarna i ett storfritids
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik
Den anonyma skolan På Rosendalsskolan har fritidshemmet valt att arbeta med ett åldersblandat ”storfritids” med sina 300 elever. Det är personaleffektivt och bättre för barnen, anser läraren i fritidshem Lovisa Dahl.
När vi besöker Rosendalsskolan F–3 i Vallentuna några dagar före sommarlovet är alla barn ute och har aktiviteter på olika delar av skolgården. Rosendalsskolan har tre eller fyra parallellklasser i varje årskurs och runt 300 barn på fritidshemmet. Till skillnad från många andra stora skolor har fritidshemmet valt att arbeta åldersintegrerat med ett ”storfritids”, berättar arbetslagsledaren Christer Pers.
– Det är nyckeln till att vi tycker att det funkar så bra. All personal på fritidshemmet samarbetar och gränserna mellan årskurserna suddas ut på fritidstid. Det gör att alla känner alla och att eleverna gör aktiviteter utifrån sina intressen eller de fokusområden vi jobbar med, inte utifrån vilken klass de går i.
Niya och Arvid prickar bollar i en rockring.
Fritidshemmet består egentligen av två avdelningar i olika hus med 150 elever i vardera, men i praktiken jobbar hela arbetslaget tillsammans som en avdelning. I början av läsåret brukar förskoleklasseleverna gå på en egen liten avdelning men mot årets slut går alla tillsammans på "storfritids", förklarar Christer Pers.
System med namnlappar
Han och kollegan Lovisa Dahl visar runt i de för tillfället övergivna lokalerna, med flera rum som är fritidshemmets egna. Vi stannar till framför en stor aktivitetstavla i ett av rummen. Den här dagen sitter de små lapparna med elevernas namn vid sidan av schemat, men vanligtvis sätter barnen sin namnlapp vid den aktivitet de ska delta i.
– På så vis har vi koll på var alla är. Vi har tränat in förskoleklasseleverna successivt på storfritids och nu i slutet av läsåret tycker de att det är kul att de också får sätta sina namnlappar på tavlan, säger Lovisa Dahl.
Anledningen till att arbetslaget för några år sedan drev igenom ”storfritids”-modellen var att de ville fördela fritidshemslärarnas kompetens mer rättvist bland eleverna. Skolan har inte råd att anställa en fritidshemslärare till varje klass och därför får fritidslärarna jobba med alla elever i stället för att vara knutna till en speciell klass.
– Eleverna får samma utbud oberoende av vilken klass de går i, säger Lovisa Dahl.
Personaleffektiv modell
Arbetssättet är också mer personaleffektivt, enligt Lovisa Dahl och Christer Pers. Endast två personer sköter exempelvis utcheckningen av alla elever på eftermiddagarna, så att resten av pedagogerna kan vara utspridda och hålla i olika aktiviteter.
– Vi har digital utcheckning som underlättar och faktiskt också walkie talkies. Om jag har en elev på min aktivitet som inte hinner gå till utcheckningen så kan jag bara säga det till personen i utcheckningen i walkie talkien. Och den kan ropa ut om en elev ska gå hem, säger Lovisa Dahl.
När den nuvarande organisationen infördes fick fritidshemslärarna också mer planeringstid och de har nu sex eller sju timmar i veckan. Fritidshemmet delar in undervisningen i fokusområden utifrån läroplanen under läsåret.
Det senaste under våren var lek, fysiska aktiviteter och utevistelse.
– Vi har valt att fokusera på ett centralt innehåll i taget för att säkerställa att det blir gjort. Men vi har andra stående saker och fri lek samtidigt också, säger Lovisa Dahl.
Temalektioner om samarbete
Tre gånger i veckan har fritidshemslärarna också egna temalektioner på förmiddagen i åldersblandade klasser. Temaundervisningen handlar ofta om samarbete, exempelvis får eleverna träna på att vara bra vinnare och göra ”lära känna”-övningar.
För en utomstående kan det ändå låta rörigt med 300 barn på samma avdelning. Hur fungerar det exempelvis för barn med särskilda behov?
– De har oftast extra personal runt sig. Men även om vi har stora grupper så tycker jag att det underlättar att vi är fler personer som jobbar med alla elever, de flesta kan hantera alla elever, säger Lovisa Dahl.
Med många pedagoger går det att erbjuda en mängd olika aktiviteter.
Pedagogerna skapar lugna miljöer för barn som behöver det efter mellanmålet, där de kan läsa, lyssna och vila.
– När man har flera olika aktiviteter samtidigt så blir det aldrig jättemånga barn på samma ställe. Det finns ofta möjlighet för barnen att vara i lugnare miljöer också, säger Lovisa Dahl.
Kan ni ha en personlig kontakt med alla barn under dagen?
– Bra fråga. Det är ju sånt här vi pratar mycket om. Det är klart att alla kanske inte känner sig sedda varje dag. Den delen vill vi utveckla, men majoriteten av barnen verkar trygga och personalen är väldigt bra på att se och uppmärksamma elever, säger Lovisa Dahl.
Christer Pers berättar att han i början var skeptisk till den nya organisationen och trodde att det skulle bli rörigt.
– Förut har jag jobbat med mindre grupper där jag hade koll på alla. Jag har fått jobba med mitt kontrollbehov. Eleverna klarar det, bara de får veta vad som gäller och var de ska vara så är de otroligt anpassningsbara. Det är snarare vi vuxna som behöver släppa på vårt kontrollbehov.
Fotnot: Rosendalsskolan F-3 i Vallentuna har cirka 300 barn på fritidshemmet. Cirka 25 anställda arbetar på fritidshemmet.
LÄS ÄVEN:
Elevgrupperna på fritids har blivit mindre
Djurberg: Det är farligt när barn inte blir sedda
