Sök

Eriksson: Det handlar om att vinna eleverna, inte att vinna varje konflikt

Irina Eriksson

Krönika Vad innebär läraryrket? Är det att visa sig störst, bäst och att till varje pris vinna varje konflikt med eleverna? Eller är det få ett gäng individer att växa både kunskapsmässigt, socialt och i sig själva över tid? Det frågar sig läraren i fritidshem Irina Eriksson.

I inslaget ”Att vända en skola från kaos till framgång”, TV4 den 30 augusti, uttalar sig rektorn och skolkonsulten Susanne Norman om konflikthantering. Hon säger bland annat att man måste ”ta tillbaka makten” och ”ta alla konflikter, inte bara ta dem utan att man vinner alla konflikter så att ingen får passera och begå ett regelbrott”. Då upptäcker eleverna, enligt Susanne Norman, att ”det känns bra att lyckas och så småningom så blir de självgående”.

Ett märkvärdig intervju, där TV4 borde ha varit mer nyfikna och undrat vad det här innebär mer konkret. Att lyssna på inslaget får håret på mina armar att resa sig. Det är ett obehagligt inslag. Jag vill inte veta vilka strategier Susanne har i sin verktygslåda för att just vinna varje konflikt.

Vad innebär läraryrket, och vad är dess mål? Är det att visa sig störst, bäst och att till varje pris vinna varje konflikt med eleverna? Eller är det få ett gäng individer att växa både kunskapsmässigt, socialt och i sig själva över tid?

En del konflikter låter jag passera

Jag tänker att läraryrket handlar om att vinna eleverna, att vinna deras förtroende och respekt. I praktiken kommer det att innebära att jag tar X antal konflikter – genom att exempelvis styra eleverna till att släppa något för tillfället, att lyssna, städa. Eller genom att jag undersöker och reder ut om det är en konflikt mellan eleverna.

Men hör och häpna. En del konflikter låter jag passera, en del konflikter väljer jag att reda ut i ett senare skede. Vissa reder ut sig själv med tiden om den som är upprörd bara får möjlighet att coola ner sig en stund. Och ibland hjälper jag till när något känns för övermäktigt, till exempel att plocka ihop saker.

Att arbeta som lärare innebär att man får se hela människan i eleverna. När de är trötta, när de har haft en konflikt hemma, när de inte förstår innehållet och signalerar frustration, osv. För mig kommer det att innebära att jag behöver göra lika, men ändå olika, med alla elever beroende på hur olika situationer utvecklar sig. Jag behöver identifiera varför en elev eller elevgrupp inte vill göra det som jag vill ska utföras och utifrån det sätta in någon form av strategi eller strategier. Ibland blir det fullträff, ibland misslyckas jag med att sätta in rätt strategi.
 

Går läraryrket ut på att visa sig störst, bäst och till varje pris vinna varje konflikt med eleverna?

 
Om jag misslyckas behöver jag backa bandet och välja en annan strategi. Det är ett ständigt pågående arbete, inget som bara görs i början av terminen i tron att eleverna sedan har fattat resten av läsåret, eller resten av grundskolan. Då är risken att när eleverna sedan misslyckas riktar man sig mot eleverna, när de faktiskt misslyckas i något som ligger på oss vuxna. 
 
Barnpsykologen Ross W. Greene pratar om plan a-c, där plan a innebär att jag kommer med en lösning på ett dilemma, plan b är att jag och barnet reder ut problemet tillsammans, och plan c handlar om att man ignorerar ett problem tillfälligt. Alla strategierna behöver användas och i vissa fall nästintill samtidigt.

Låt oss inte gå tillbaka i tiden

När jag kliver in i klassrummet så går jag in med stolthet, glädje, men också med hjärta och ödmjukhet. Jag visar att det är jag som är ledaren i klassrummet, men hör och häpna, jag har faktiskt ett gäng andra individer som ska vistas i samma rum som mig. Jag behöver ha målet och det som ska göras i siktet, samtidigt behöver jag haja till och fånga upp och ta in eleverna, både som grupp och individer. Att köra huvudet i kaklet gällande elever och konflikter gör mig inte gladare, och det får inte heller en grupp eller enskilda individer att växa och lyckas. 

Att vinna varje konflikt är bara en snabblösning på ett bra mycket större dilemma som kallas effektivisering i skolan, där det relationella arbetet krymper allt mer.

Oavsett vilka elever vi arbetar med så innebär vårt arbete som lärare att vi redan innehar makt, det är inget som behöver tas tillbaka eller något som lärarprofessionen på nationell nivå har tappat, såsom Susanne Norman vill få det att verka vara som. Vi kan påverka kommande vuxnas framtid utifrån hur vi agerar och vad vi prioriterar. Låt oss alla suga på den karamellen. Låt oss inte hamna i maktmissbruk. Låt oss inte backa bakåt i tiden.

LÄS OCKSÅ

Forskare: Diskutera värdegrunden mer

Lärarna i fritidshem har fått nog – över 1 400 protesterar mot dåliga villkor

Här tjänar lärare i fritidshem mest

 

 

Senast från våra tidningar