Debatt: ”Förskolor byggs utan tanke på den fysiska miljön”

Storförskolorna som byggts de senaste åren möts av kraftig kritik. Många flyttar sina barn, personal avslutar sina tjänster, och debatten om trygghet och kvalitet växer. Jag vill bidra till den debatten – inte för att försvara storförskolor, utan för att lyfta en aspekt som ofta glöms bort: den fysiska miljöns betydelse för kvaliteten.

Jag är egentligen inte alls någon förespråkare av storförskolor. Barn behöver små sammanhang, välkända vuxna och miljöer som stödjer trygghet och utveckling. Men jag vet att det är möjligt att skapa detta – även i stora enheter – om vi planerar klokt. Och jag vet att bristande kunskap om miljöplanering påverkar kvaliteten, även på små förskolor.

Utformade förskola för 180 barn

När jag fick i uppdrag av Hammarö kommun att ta fram ett koncept för utemiljöerna vid deras nya förskolor, blev jag ganska bekymrad över att det skulle finnas plats för 180 barn. Vi skissade och tänkte tillsammans – arkitekter, pedagoger och förvaltare – för att hitta lösningar som kunde ge barnen en känsla av det lilla i det stora.

Jag argumenterade för att varje barn skulle ha direkt tillgång till 3 000 kvm total friyta från sin entré, utan att begränsas av grindar eller staket. Vi delade in förskolan i tre flyglar som skulle upplevas som egna förskolor i den större helheten. Det betydde att tomten behövde vara minst 9 000 kvm – men eftersom vi delade den i tre, gav det också en miljö där barnen kunde känna sig hemma och där de inte skulle behöva möta alltför många barn i vardagen.

I varje del av förskolan finns plats för ca 60 barn, och eftersom de är i samma miljö varje dag, kan den utvecklas tillsammans med personalen. Här kan barnen knyta an till platsen och sina trygga vuxna pedagoger.

Barn behöver utvecklande lekmiljöer

Vi arbetade med metoden för balanserad riskbedömning, där vi först reflekterar kring värden för barnen och de pedagogiska kvaliteterna – innan vi analyserar riskerna. Det ger en trygg, kreativ och utforskande miljö – både för barn och personal. Metoden hjälper verksamheten att stå upp för barnens rättigheter i miljön, när ett oreflekterat säkerhetsperspektiv ibland riskerar att begränsa tillgången till kreativa och utvecklande lekmiljöer.

När jag besöker förskolorna idag ser jag barn som tultar runt i naturterräng, klättrar på stockar och äter blåbär direkt från plantorna. De kan dra sig undan eller vara mitt i leken. Personalen jag pratar med stormtrivs. Det gör barnen också. Ljudbilden är en helt annan än den jag ser på förskolor som är fyllda av statisk lekutrustning och hårdgjorda underlag. Barnen skrattar och är engagerade i olika upptåg.

Kunskap saknas om miljöns betydelse

Men det är inte bara storförskolor som har problem. Jag ser ofta små förskolor med dåligt placerade entréer, ologiska flöden och utemiljöer som varken stödjer barns behov eller pedagogiken. Det är inte storleken i sig som är problemet – det är bristen på kunskap om hur miljön ska planeras.

I mitt arbete använder jag Lekvärdefaktorn som stöd för analys och utveckling. Den används i flera kommuner och jag skapade den när jag jobbade i Malmö stad för över 15 år sedan, för att bidra till att öka kvaliteten i förskolornas utemiljö. Tyvärr upplever jag att den ofta missuppfattas. Den viktiga grundläggande förståelsen för barns anknytning och behov av självständigt utforskande tappas lätt bort. Lekvärdefaktorn är inte tänkt som en checklista, utan snarare ett stöd i utformningen för att öka kunskapen kring vad som är viktigt att prioritera.

Lekvärdefaktorn bygger på sju aspekter som tillsammans bidrar till en god miljö för både barn och pedagoger:

Vegetation – som ger skugga, sensoriska upplevelser, biologisk mångfald och möjlighet till utforskande. Vegetationen på förskolan behöver vara varierad och ska helst täcka mer än 50% av gården, växtvalen behöver tänkas väl igenom så att de bidrar till barnens lek och den pedagogiska verksamheten, skapar rumslighet och upplevelser.

Landskap och terräng – som stödjer rörelse, balans, lek och fysisk utveckling. Förskolans terräng behöver vara varierad och landskapet skapas med integrerade lekbaser.

Zonering – med trygga zoner för samvaro, dynamiska zoner för lek och rörelse, och vilda zoner med naturrik miljö. Det är viktigt att barnen får möjlighet att röra sig självständigt mellan zonerna eftersom de bidrar till barnens självreglering.

Mångfald av platser – som stödjer inkludering och olika sätt att vara oavsett förutsättningar, platserna behöver vara motiverande, stödjande och tillgängliga för barnen. Det behöver finnas reträtter, lekbaser och anhalter vid platserna.

Samspel mellan ute och inne – där miljöerna hänger ihop pedagogiskt och fysiskt, så att barnen kan röra sig mellan inomhus och utomhus i ett flöde och där det också finns ett flöde mellan gården och närområdet, så att det är enkelt att förflytta verksamheten vidare ut i omgivningen.

Föränderlighet – genom årstidsväxlingar, odling, bygglek och pedagogiska projekt som gör miljön levande och meningsfull. Balanserad riskbedömning och samarbete med förvaltning/drift ger grundläggande förutsättningar för detta.

Friyta – både totalyta som barnet självständigt har tillgång till (minst 3 000 kvm), och yta per barn (minst 30–40 kvm) för att minska slitage och ge plats för variation.

Självklart spelar organisation och ledarskap också en avgörande roll för förskolans kvalitet och även detta kan variera mellan stora och små enheter. Men det är i den fysiska miljön som relationer, pedagogik och struktur ska få fäste. En miljö kan vara lättjobbad eller kräva massvis med energi från personalen för att få att fungera rent organisatoriskt. Om vi tänker till i tidiga skeden har vi oerhört mycket att vinna som bidrar till både barnets bästa och till en god arbetsmiljö för pedagogerna i verksamheten.

Emma Crawley är miljöpsykolog och i grunden legitimerad lärare. Hon driver företaget Lead for ESD AB under varumärket Levande leklandskap & kreativa lärmiljöer. Hon arbetar med utveckling av barns utemiljöer genom processtöd, utbildningar och design, med särskilt fokus på hållbarhet, inkludering och barns rätt till en god miljö. Förra året publicerades stödmaterialet ”Inkluderande lekmiljöer – praktisk tillämpning av universell utformning i en lekkontext” där Emma Crawley var medförfattare.