Så använder artisten Julius musiken i förskolan
Julius Pierstorff kombinerar sin musikkarriär med läraryrket i förskolan. ”Jag sjunger mycket för barnen och jag har min gitarr som jag gillar att sitta med. Det är något som alla barn gillar.”
Kultur Julius Pierstorff är förskolläraren vars musik nu når ut till allt fler. I sommar spelar han, som Jjulius, på festivalen Way Out Wests klubbversion, inte långt från hemmet i Göteborg.
Det hände sig då han jobbade i klädbranschen efter att ha utbildat sig till textilekonom. Det gick inte så bra för Julius Pierstorff och han behövde något nytt i sitt liv.
– Då testade jag att vikariera på förskola och kände direkt: ”Det här gillar jag. Det är roligt och jag är bra på det här”. Jag var runt 30 då, jag är 40 nu. Så jag bestämde mig för att utbilda mig till förskollärare. Bland annat för att jag tänkte att det är ett relativt flexibelt jobb, ett jobb som går att kombinera med musiken.
Hur viktig är musiken i ditt jobb?
– Den är viktig. Jag sjunger mycket för barnen och jag har min gitarr som jag gillar att sitta med. Det är något som alla barn gillar. På gitarren har jag klistrat fast en massa bilder på olika låtar så kan barnen peka och välja en sång. Det tycker de mycket om. Sedan har jag även haft lite musikprojekt med barnen. Vi har haft naturvetenskapligt fokus, pratat om akustik. Vi har gjort ljudexperiment som har handlat om att försöka förstå tekniskt hur ett instrument fungerar. Jag har också spelat in musik tillsammans med barnen.
Har du spelat din egen musik för och med barnen?
– Nej, det har jag faktiskt inte gjort. Men det är en annan pedagog som har gjort det och förklarat att: ”Det här är Julius musik”. Själv har jag inte vågat det ännu. Men det är en kul grej som jag ska testa någon gång.
Vad finns det för beröringspunkter mellan jobbet och den musik du gör som Jjulius?
– Det är något som är väldigt spontant med förskolläraryrket och något som är kreativt, vilket musikskapande också är. Det passar min personlighet, det här improviserade och spontana, att man gör saker tillsammans. Det handlar musikskapande mycket om, att man bjuder in någon och att man gör musik tillsammans. Det är ett samarbete och så blir det något bra och spännande av det. Så funkar även förskollärarjobbet, att man spontant försöker skapa något ihop.
Vad vill du att ditt musikprojekt ska vara?
– Det är ett projekt som bara fortsätter. Jag vill se hur bra det kan bli, hur långt jag kan komma i mitt skapande. Det är ett utforskande. Jag har fått så mycket respons för min nya skiva, ”Vol. 3”, och har blivit spelad mycket på radion. Nu ska jag göra en ny skiva så får vi se vad som händer med den. Det är kanske inte någon som lyssnar på min musik då och så är det med det. Jag har hållit på länge med musik och har gjort musik som har uppskattats av ett fåtal dedikerade fans.
Kluven till Way Out West
Om det fortsätter växa nu är det toppen, konstaterar Julius Perstorff, men det är inget han förväntar sig. En enda gång har han fått ordentligt betalt, det var när han fick förskott på så kallade publishingrättigheter från sitt nuvarande skivbolag.
– Då kunde jag göra en massa roliga saker, som att jobba med studiomusiker. Men jag räknar inte med att något sådant ska komma min väg igen. Överlag är det nästan alltid en förlustaffär att hålla på med musik och med kultur. Jag har sökt lite stipendier så får vi se.
I augusti ska Jjulius spela på Stay Out West, klubbversionen av Way Out West, en festival han är kluven till, så kluven att han en gång skrev en låt som heter: ”Jag hatar Way Out West”. Men han är imponerad av bokarna, artisterna och kvaliteten på festivalen, samtidigt som han har svårt för det kommersiella och all reklam som Slottsskogen svämmas över av under festivaldagarna.
Julius Pierstorff bor och jobbar i stadsdelen Nordostpassagen nära festivalområdet och de flesta av de klubbar där artisterna kommer att spela.
Är det bra eller dåligt att jobba så nära hemmet?
– Det är nästan bara bra. Ibland hade det varit skönt att komma i väg och känna att jobbet och hemmet är på två olika platser. Det kan ge en annan känsla av ledighet. På utbildningen pratades det om den etiska aspekten av att som förskollärare kunna separera det privata och det professionella. Det är förstås lättare om man inte stöter på föräldrar i matbutiken och så. Men jag jobbar på ett föräldrakooperativ så redan där är det lite andra förutsättningar. Föräldrarna är också mina chefer. Det är redan där en sammanblandning av rollerna som skulle kunna vara problematisk, men jag tycker att det funkar bra där jag är nu. Det är faktiskt mest fördelar med att man har nära relationer med föräldrarna.
LÄS OCKSÅ:
Petra lyfter sången i förskolan
Ge tid för sång- och danslekar – viktigare än man kanske tror
Lyssna på Förskolan här:
