Få syn på barnens relationer

Ett sociogram är ett slags diagram för att visualisera relationer. Använt av underrättelsetjänster och polisen, enligt Wikipedia. Och av lärare.

I korthet handlar det om att få syn på vilka som tar kontakt, vilka som blir kontaktade – samt vilka som inte tar kontakt eller blir kontaktade.

Anna Prahl har testat metoden i förskolan vid olika tillfällen och bland annat skapat sociogram med fokus på enskilda barn.

Bland de yngre barn­en märkte vi att vissa inte var med i leken lika mycket som de andra. Då kunde vi jobba med det direkt.

– Jag skriver barnets namn i mitten av pappret och ritar pilar till dem hen kontaktar och pilar tillbaka ifall det blir någon respons.

I ett fall var två föräldrar oroliga att deras flicka var utanför eftersom de själva sett att hon sällan tog kontakt med andra barn. På förskolan delade de inte oron, men Anna Prahl och kollegorna gjorde ett sociogram och kunde delvis bekräfta vad föräldrarna erfarit: barnet tog sällan kontakt med andra.

– Men vi kunde också se att hon väldigt ofta blev kontaktad och inbjuden till lek av andra barn.

Inför arbetet med likabehandlings­planen gjorde Anna Prahl och hennes kollegor bland annat sociogram över gruppen. Hon slog sig ned och observerade barnen i cirka en kvart med papper och penna i handen. Var det exempelvis sju barn i rummet började hon med att skriva ner allas namn för att sedan rita pilar mellan dem som interagerade.

– Det är lite svårare att göra ett sociogram över en grupp, lite rörigare. Det är lätt att missa något, men ger ändå en övergripande bild.

Hon tycker att sociogrammen kan ge en fördjupad förståelse för relationerna i barngruppen, samtidigt som informationen är konkret, i stället för att man går på känslan eller lösa antaganden som ”visst har du väl också sett att…”.

Enda nackdelen med sociogram är att de kräver tid och planering eftersom gruppen måste avvara den personal som gör arbetet, anser Anna Prahl. Sociogrammet bör dessutom göras vid flera tillfällen för när barn är sjuka eller lediga ändras dynamiken. Upprepar man dokumentationen vid olika tillfällen får man en sannare bild.

Precis som med all annan dokumentation måste man vara professionell och etisk i hur den används, och sociogrammen kräver analys när de väl är gjorda. Hur ska resultaten tolkas och vad gör man av dem?

– Bland de yngre barnen märkte vi att vissa inte var med i leken lika mycket som de andra. Då kunde vi jobba med det direkt.

Anna Prahl tycker även att de vuxna bör notera vilka barn som är populära. Bara för att ett barn blir kontaktad av många, behöver inte det betyda att barnet vill leka med många. Vissa barn kanske tycker att det är jobbigt att bli kontaktade hela tiden.

– Kanske du omedvetet ställer högre krav på det barnet. Vet du hur det ligger till kan du låta bli att göra det.

Vänskap kan också bli synligt i sociogrammen – när pilarna mellan två barn är många och pekar hit och dit, åt bägge håll, återkommande.

Anna Prahl har även intervjuat barnen om vilka de leker med.

– Sedan kunde vi jämföra svaren med det vi sett i sociogrammet. Det var inte alltid att dessa stämde överens.