Barn fascineras av evolutionen

Vad handlar din nya avhandling om?

– Jag undersöker barns meningsskapandeprocesser kopplat till naturvetenskapliga fenomen, i det här fallet evolution. Jag tittar alltså inte på vad barnen lär sig i specifika situationer, utan i stället vad som händer när barn pratar om evolution eller får lyssna på en bok som handlar om det. Det jag framför allt intresserar mig för är vad det är som påverkar barnens meningsskapande.

Det är intressant hur något så jätte­komplext som evolution så ofta letar sig in i barns vardagliga samtal.

Vad är meningsskapande?

– Det är vad som händer när idéer och tankar processas. Vi skapar mening kring olika saker hela tiden. Det kan vara när vi läser en bok eller pratar med en person. Allting som påverkar sättet vi ser på världen är meningsskapande.

Hur undersökte du detta?

– Jag har genomfört flera gruppbaserade aktiviteter med barn i förskoleklass. Den första var en gruppdiskussion där barnen får sitta i grupper om tre till fyra och får en stor världskarta framför sig. På den står leksaker som föreställer fyra stora kattdjur: lejon, tiger, snöleopard och jaguar. De får även fotografier på djuren. Sedan förklarar jag att det för flera miljoner år sedan bara fanns en sorts kattdjur, i dag finns det flera. Sedan frågar jag hur det kan komma sig. Efter det får de diskutera sina olika idéer och så tittar jag på vilken roll materialet spelar i deras diskussioner.

Hur använde barnen materialet?

– Ett av huvudresultaten i avhandlingen är att material får olika funktioner. Jag delar in det i tre olika områden. Det fungerar dels som ett kommunikativt redskap, barnen kan peka på djuret och säga ”den där” och så förstår man att det är lejonet de pratar om. Materialet kan också fungera som en meningsgivande resurs. De kan se att både jaguaren och snöleoparden har fläckar och dra slutsatser utifrån det. Den tredje funktionen är att materialet blir ett argumentativt verktyg. Att snöleoparden och jaguaren har liknande mönster används som ett argument för att de är nära släkt.

Du analyserade även en situation med en barnbok?

– Ja, för en annan grupp barn läste jag en barnbok som handlar om evolution och om ett fiktivt djur som kallas för pilosar och har utvecklat en smal nos. Här har jag studerat vad barnen fokuserar på när de lyssnar till berättelsen. Författarna har en tydlig bild av vad de vill att boken ska handla om, men barnen hittar mycket mer.

Hur ska man tolka det?

– En av slutsatserna jag drar är att en bok med väldigt tydligt budskap kan bli något mer i mötet med barnen. De blir medskapare till vad berättelsen egentligen handlar om. Jag tänker att man som förskollärare eller lärare kan ta tillvara barnens intresse och fokus och plocka upp det antingen direkt i stunden eller vid ett senare tillfälle.

Vad fick dig att vilja undersöka evolutionen?

– Evolution är jätteintressant eftersom det egentligen är någonting väldigt komplext men ändå så ofta letar sig in i barnens vardagliga samtal. Många barn ställer frågor som anknyter till evolution. Till exempel pratar man om att man är lik sina föräldrar eller undrar varför ett djur ser så konstigt ut. Barnen kan också uppmärksamma likheter i utseende spontant, i avhandlingen skriver jag om ett barn som upptäcker att det har lika krokiga lillfingrar som sitt syskon.

Varför valde du att göra studien i förskoleklass?

– Förskoleklassen är spännande eftersom den har drag av både förskola och grundskola. Där finns det mer lekbaserade förhållningssättet, men också inslag av mer skolifierad verksamhet. Det syns även i materialet, som kan vara både lek- och skolbetonat. Förskoleklassen är dessutom ganska underrepresenterad i forskningen.

Vad ska man framför allt ta med sig från studien?

– Framför allt det här med att ett material kan ha olika funktioner och användas på olika sätt. Genom att använda material som en kommunikativ resurs kan du göra det enklare för barnen att prata om naturvetenskap. Men materialet kan också fungera meningsgivande. Det är förstås något som lärare och förskollärare kan utnyttja. Något jag själv gärna trummar lite extra för är delen som handlar om vilken roll lärarens eller förskollärarens position i samtalet spelar.

– Är man som lärare med och ställer frågor blir barnen ofta mer beskrivande i sina samtal. Tar man i stället ett steg tillbaka får barnen större utrymme att diskutera och ifrågasätter varandras resonemang. Jag menar såklart inte att man alltid ska låta barnen vara, men det är inte heller farligt att som förskollärare ta ett steg tillbaka ibland.