Kraften i litenheten

Ulrika Kestere både skriver och illustrerar sina böcker.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Ulrika Kestere berättar med fantastiska illustrationer, tycker Sandra Hollstedt.

3–5 år Igelkotten har hittat världens största björnbär och väntat länge på att det ska mogna och bli saftigt. När dagen äntligen kommer och hon ska sätta tänderna i björnbäret möter igelkotten skogens djur som alla har olika åsikter om vad hon ska göra med björn­bäret, allt från att ta en selfie med det till att safta det. Efter varje möte blir igelkotten mer och mer modfälld, hon som bara vill äta bäret precis som det är. Till slut möter hon en and och förbereder sig på ännu en utskällning men när det inte kommer någon följer igelkotten sin instinkt och de delar på bäret och äter det, precis som det är.

Boken är en berättelse om känslan av att inte göra rätt, vara andra till lags och om att leva i nuet och göra vad en själv vill. Med fantastiska illustrationer berättar Kestere historien och djurens humör syns uttrycksfullt i deras ansikten. Bilderna speglar också igelkottens litenhet i världen med stora svampar och växter som igelkotten kämpar sig genom kånkande på det enorma björnbäret.

Medan djuren är kraftfullt tecknade är miljöerna mjuka, vackra och behagliga. En utmärkt dramatisk detalj är att bokens skrivna text samspelar bra med berättelsen. När djuren pratar betonas vissa ord med versaler vilket förstärker uttrycken ytterligare, både för den som läser högt och den som läser själv.

Djuren igelkotten möter upplevs verkligen som upprörda och hetsiga. Det är många nyanserade ord för känslor, som skeptisk, skärrad och förvirrad, vilket tillför ännu en dimension till hur djuren uppfattas.

En fin bok att läsa som den är eller diskutera vidare med barnen, vad tycker du att igelkotten ska göra med björnbäret? Har du varit med om att andra har sagt åt dig hur du ska göra? Vad gjorde  du då? Och så vidare.