Magnus, Brasse och Eva hade rätt

Helena Ingvarsdotter, chefredaktör

Läget i förskolan får mig att tänka på tangodansen i det klassiska barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter: ”Först så går det framåt, å 1, 2, 3, 4. Sen så går det bakåt, å 5, 6, 7, 8.” Och det går både bakåt och framåt samtidigt.

Sådant som går bakåt är kanske lättast att spontant räkna upp. Bristen på förskollärare, svårigheterna att hitta vikarier, trånga lokaler och för små – eller ibland obefintliga – gårdar, stora barngrupper och en mycket allvarlig ökning av sjukskrivningar på grund av stress.

Vad mer? Ja, enligt min åsikt de diskussioner där man skuldbelägger föräldrar för barns vistelsetider som jag just nu ser i sociala medier. Det kan aldrig vara en framgångsrik väg att föra kampen för rimliga arbetsvillkor och en förskola med hög kvalitet.

Tvärtom är tricket att jobba tillsammans med föräldrarna, för att skapa medvetenhet hos politiker, ansvariga huvudmän och allmänhet. Extra viktigt under ett valår som i år. Och för att klara av att peppa igång och jobba för förbättringar är det nödvändigt att påminna sig själv om allt som faktiskt går åt rätt håll.

Ett framsteg är trots allt att Skolverket har fastslagit rekommendationer för barngruppernas storlek, som visar ett rimligt spann. Att dessa kom till har Lärarförbundet jobbat hårt för. Visserligen följs de inte fullt ut av arbetsgivarna men de är ett effektivt påtryckningsmedel.

Annat som jag tycker är positivt är att likvärdigheten har kommit upp till diskussion, för det krävs att de som bestämmer över resurserna inser att mer pengar behövs i socioekonomiskt utsatta områden också när det gäller förskoleverksamhet.

Och apropå pengar är det bra att det finns statliga medel för minskning av barngrupperna som kommunerna kan ansöka om.

Ett alldeles färskt steg framåt är att regeringen nu föreslår att förskolechefer ska kallas rektorer och få lika lång utbildning som sina kollegor i skolan. Det är en förbättring av den statliga utredningens förslag som innebar en ”lightvariant” där utbildningen skulle vara hälften så lång som skolrektorernas.

Regeringens förslag är bra av flera skäl. Att förskolecheferna blir rektorer är ett politiskt ställningstagande för likvärdighet och kvalitet. Men det handlar också om status. Förskolan är första steget i skolsystemet och det pedagogiska ledarskapet är precis lika viktigt i förskolan som i skolan.