Folkhögskollärarna som forskar på halvtid

Therese Uppman är en av de folkhögskollärare som med start den här hösten har fått möjlighet att forska. Hon är lärare i svenska och engelska på June folkhögskola i Jönköping och delar nu sin tid mellan den egna lärarrollen och forskarskolan. 

Forskarskolan, som ska leda till en licentiatexamen, är en del av regeringens satsning på att utveckla den vetenskap­liga grunden för undervisning på landets folkhögskolor. Det är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Göteborgs universitet och Jönköping university. 

– Ämnet som jag är intresserad av är språk och identitet, språkanvändning och språkinlärning, säger Therese Uppman som undervisar på allmän kurs. 

Hon har funderat mycket på flerspråkighet, att allt fler är flerspråkiga i Sverige i dag och att språk är så kopplat till vår identitet. Hon berättar om de teorier som har samlingsnamnet transspråkande eller translanguaging och som handlar om att alla språk egentligen har samma värde, om att vi går mot ett samhälle där nationalspråken tappar sin självklara roll och att flerspråkighet blir mer och mer normalt. 

Ta tillvara deltagarnas erfarenheter

Den förhoppning Therese Uppman har är att forskarskolan ska ge henne ytterligare verktyg att utveckla sin under­visning och lära sig mer om hur hon kan ta tillvara deltagarnas erfarenheter och språk och samtidigt verkligen få dem att känna att utbildningen inte bara handlar om att mata dem med kunskap. 

– Det vanliga är att man delar upp deltagarna, några läser svenska som andraspråk och andra läser svenska. Men vi har testat att mixa, att undervisa dem tillsammans. För vi har sett att det kan ha sina fördelar. Men samtidigt finns det förstås utmaningar i det också, menar Therese Uppman.

En annan utmaning som hon ser är att deltagarna ska få möjligheten att komma upp på en viss nivå så att de kan gå vidare till en högskoleutbildning, men de ska också känna att deras personlighet, deras livserfarenhet får komma fram på skolan. 

– Jag tycker att forskarskolan känns väldigt rolig så här långt. Det blir som att man har två identiteter. Jag är lärare men jag har också det här lite mer reflekterande där jag plötsligt när jag har lektion kan börja tänka: Varför gör jag så här?, konstaterar Therese Uppman.

Folkhögskollärarens identitet

Även Richard Lindberg är lärare på June folkhögskola i Jönköping. Han är just nu lärare på assistentutbildningen, en utbildning för deltagare som ska arbeta med människor i behov av särskilt stöd. 

Den tanke han går in i forskarskolan med, efter tretton år som lärare på folkhögskola, är att vrida och vända på folkhögskollärarens identitet, plats och roll, inte minst i relation till den frihet som finns i folkhögskolan. Han har tänkt mycket på att det kan ta tid att som lärare förstå sitt sammanhang, sin kontext och att det är en resa som han säger det, som en del får kämpa lite mer med för att nå fram till. 

Han har länge varit nyfiken på att forska, men har tidigare varken hittat rätt form för det eller velat lämna folkhögskolan. 

– Så att nu få delvis vara kvar i skolan och få forska i sitt sammanhang, det var precis det jag önskade, säger Richard Lindberg.

Förstå sammanhanget

Han är säker på att forskandet under de fyra åren kommer att göra att han bättre förstår just det, sitt sammanhang, och att han kommer att bli mer medveten om de möjligheter som finns som lärare på en folkhögskola, men också få en mer nyanserad uppfattning om vad det innebär att vara lärare i den här skolformen. 

– Jag kommer nog att bli mer frimodig i vissa av mina tankar och kanske mer försiktig i andra. Det är samtidigt så att vi måste få tänka och tycka olika, menar Richard Lindberg.

Läs en intervju med en av de ansvariga: "Viktig professionshöjande insats"