Tomas Eneroth: Skryt mer!
Tomas Eneroth, ordförande för ABF, betonar vikten av att folkhögskolor och studieförbund tydligare visar vilken roll folkbildningen spelar i samhället. Foto: Privat och Stock adobe.
Nyhet
Folkhögskolorna har all anledning att vara stolta, men berättar alldeles för sällan om vilken skillnad de gör.
– Vi inom folkbildningen måste skryta mer och bygga starka alumnätverk. Det är så vi kan mobilisera oss, säger Tomas Eneroth, ordförande på ABF.
Tomas Eneroth, ordförande på ABF med lång erfarenhet som politiker, har reflekterat mycket över hur representanter inom folkhögskola och folkbildning kan mobilisera för att stärka samhällets förståelse för hur folkbildning kan bidra till ett mer hållbart samhälle för Sveriges medborgare. Och han tror att det finns vägar att gå för att uppnå det.
– Jag tycker ibland att vi som är i den här sfären pratar väldigt mycket i metatermer när vi pratar om folkbildning. Många pratar om folkbildning nästan som en religion. Det fungerar för de redan frälsta, men inte för resten av samhället. Vi måste kunna förklara för de som inte själva har gått i en studiecirkel eller på en folkhögskola: Vad är det som gör oss unika? Varför spelar det roll?”
Skapa en konkret bild
För att konkretisera vad han menar ger han ett exempel, en två minuters lång film som ABF nyligen har presenterats.
– Den lyfter fram verkliga exempel: ensamma äldre män som hittar gemenskap i en studiecirkel, ungdomar som repar i bandlokaler, kvinnor som dansar tillsammans. Den filmen ger en väldigt konkret bild av vad folkbildningen faktiskt är, och varför den är så uppskattad, inte bara i Sverige utan även internationellt, säger Eneroth.
Folkbildningen får inte bli plakatpolitik, den är för viktig för det.
Ett annat exempel på hur berättelser kan göra skillnad är krisen med replokaler då artister som Lars Winnerbäck och Per Gessle vittnade om hur studieförbundets replokaler var avgörande för deras musikaliska utveckling – något som skapade både uppmärksamhet och stolthet.
– På samma sätt borde vi låta före detta folkhögskoledeltagare berätta om sina resor. Folkbildningen får inte bli plakatpolitik, den är för viktig för det.
Betydelsefulla historier
Efter många år i politiken, bland annat som infrastrukturminister, har Tomas Eneroth slagits av hur annorlunda folkbildningen diskuteras jämfört med andra politiska frågor.
– Jag har förvånats över att folkhögskolan skryter för lite om vad den faktiskt åstadkommer. Vi ska vara stolta över det vi gör. Här finns människor som kanske haft en tuff skolgång, personliga kriser eller misslyckanden bakom sig, och som har fått en ny chans genom folkhögskolan. Många av dem har senare blivit framgångsrika politiker, företagare eller helt enkelt vuxit som människor. Varför berättar vi inte deras historier?
Utveckla alumnverksamhet
Ytterligare ett sätt att organisera sig, enligt Tomas Eneroth är att skapa en stark alumnverksamhet.
– I USA är alumnnätverk en självklar del, se på universitet som Harvard och Stanford där
före detta studenter, lärare och personer från arbetslivet delar sina erfarenheter och bygger nätverk som stärker stoltheten över det egna lärosätet, säger han och fortsätter:
– Tänk om vi kunde göra samma sak med folkhögskolorna. Tänk om tidigare deltagare fick komma tillbaka och berätta vad utbildningen faktiskt innebar för dem. Ofta är det först tio eller femton år senare man inser vilken avgörande roll folkhögskolan spelade: Att lärarna faktiskt lyssnade på mig som strulig 20-åring, och hjälpte mig att växa som individ, säger han.
Men att stärka bilden av folkhögskolan är inte bara en fråga om kommunikation. Det är, menar Eneroth, en överlevnadsfråga för hela samhället.
– Med dagens arbetslöshet, och med unga som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, skulle folkhögskolorna kunna spela en avgörande roll. Folkhögskolans pedagogik är unik i att hjälpa människor tillbaka. Men för att samhället ska förstå det måste vi själva börja tala tydligare, mer konkret och med mer stolthet om vad vi gör.
LÄS MER:
